Från Ä till Ö

Vi gick genom Långanskogen

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

…från Ästad till Öströö

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Man passerar Emmas stuga (blandning av backstuga och hallandslänga) innan man går rakt igenom fårhagen för att komma till fårfarmen. Där hälsade vi på våra kompisar. Både de krulliga och de långhåriga! Alla var hemma.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nå, det är kanske för mycket att säga att de långhåriga är Vannas kompisar. Hon är kompis med får och grisar, inte med nötkreatur och hästar. Hon har därför slagit sig ner så nära fåren och så långt från nötkreaturen som möjligt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag hade tänkt fika på fårcaféet men det var stängt för att det var måndag. Vi återkom dagen efter, då tog vi bilen och åt en kladdkaka som inte var särskilt kladdig.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ästad vingård

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag vs FK

Försäkringskassan har betalat ut aktivitetsstöd till dig för 14 dagar à 503 kronor netto för tiden 11 januari-10 februari 2016. Du har på din första inkomna försäkran för aktivitetsstöd/utvecklingsersättning för perioden ovan intygat att du varit frånvarande på grund av arbete med lön för sammanräknat 9 dagar.

Ja, sen kom jag på att det var fel och ringde FK och frågade hur jag gör nu när jag råkat klanta till det. Du får skicka in en rättelse, sa de.

Du har i efterhand skickat in en rättelse på din försäkran för aktivitetsstöd/utvecklingsersättning och du har intygat att du varit frånvarande med anledning av arbete med lön för sammanräknat 15 dagar.

Jag ville ju inte lura systemet och få mer pengar än jag hade rätt till. Jag hade jobbat (mycket) mer än jag uppgett att jag hade jobbat. Sammanräknat, nota bene. Det är ett väldigt invecklat system där man anger minuter i procent etc etc.

Du har inte rätt att behålla ersättning för dagar som du varit frånvarande på grund av arbete med lön.

Det fattar väl jag också, därav rättelsen. Frånvarande betyder alltså ”frånvarande från programmet” = arbetslöshetsprogrammet.

Du har därför fått ersättning för 6 dagar som du inte har rätt till.

Det är här det blir kortslutning i min hjärna. De säger till mig att jag ska göra en rättelse, sen ignorerar de rättelsen? Meningen var ju att de skulle räkna om?! Vid den här tidpunkten var pengarna ännu inte utbetalda och även om de hade varit det borde de i så fall ha rättat till det vid nästa utbetalning.

En mottagare av ekonomiskt stöd eller ersättning är återbetalningsskyldig om han eller hon genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har förorsakat att stöd eller ersättning har lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp.

Jag anser inte att jag har lämnat felaktiga uppgifter eftersom man har rätt att göra en rättelse. Denna rättelse skedde mer eller mindre omedelbart.

Inte ens Försäkringskassan är så omänsklig att den inte medger människor att begå misstag när de fyller i deras vidriga blanketter. – Det går alltid att rätta till, som en av handläggarna så käckt sa när jag vädrade min ångest.

För mig är detta blahablaha. Detta brev som Malin Nilsson med vänlig hälsning författat till mig är ingenting annat än obegripligt. Vad mer skulle jag ha gjort än rättelsen? Skulle jag ha ringt upp och sagt: ”Nu har jag gjort rättelsen, glöm inte att ni måste ta hänsyn till denna rättelse!” Det är som att laga mat till folk som inte äter.

Vad de gjorde var att skita i rättelsen och sen lägga skulden på mig: ”lämnat oriktiga uppgifter”. Jag får också lämna synpunkter – det ska jag göra senast den 5 september, annars beslutar FK i enlighet med nuvarande uppgifter.

Jaja, fallet är förlorat i vilket fall. Jag måste betala, jag har fått för mycket.

Men de ska fan inte tro att de kan sitta på sina häckar och anklaga mig för att ha gjort fel när de har gjort det själva.

Försäkringsfuckingkassan

Jag hade problem med att förstå hur jag skulle deklarera mina arbetade timmar i januari/februari och skickade in en rättelse. Jag gjorde fel i huvudet flera gånger tills det slutligen blev rätt (från min sida). När FK betalade ut pengarna tyckte jag att det verkade vara lite väl frikostigt, men orkade inte bråka mer, det är de som är experterna. Om de räknat fel hade jag åtminstone inte fått för lite (vilket jag fruktade ett tag). Nu – ett halvår senare – har någon räknenisse suttit och granskat skiten och kommit på att jag fått för mycket. Återbetalningsskyldig med 3 018 kronor.

But I’ll keep my head up high
Although I’m kinda tired
My gal just up and left last week
Friday I got fired

Min sociala oförmåga

Senast idag blev jag påmind om min sociala oförmåga när jag gick med modern på en underlig pizzeria. Allting är underligt på den pizzerian. Pizzorna är underliga, lokalerna, betalningen, allt. Det är napolitanska pizzor, vedugnsbakade. De skiljer sig drastiskt från vanliga svenska pizzor som enligt denna pizzeria mest liknar de som görs i Rom.

Följaktligen heter pizzerian ”Lilla Napoli” och man sitter i ett sorts uterum, om man inte sitter i det som en gång var en kiosk. Pizzorna har inga namn, de är bara numrerade från 1 till 7 och går inte att ta med sig hem. Det är ett mycket omtalat ställe – inte bara lokalt. Det finns folk som ätit där som säger att de aldrig kommer att äta en vanlig pizza igen. Jag var inte överentusiastisk, men jag tror att även jag skulle föredra dessa pizzor i längden. Det var inte så ”feta” som andra pizzor. Degen var luftig.

I alla fall, när vi satt där och väntade på vår konstiga pizza, blev vi tvungna att dela bord med andra. Primitiva bord med primitiva bänkar. Först två yngre män och när de avlägsnat sig ett par i min mors ålder med vad jag antog var deras son (i 40-årsåldern) och dennes dotter (i tolvårsåldern).

Det föll sig inte bättre än att vi började uttrycka några fraser i väntan (som blev lång) på pizzan. Jag förstod tämligen snart att de var turister – det gjorde inte min mor. Jag satt tyst och kände mig obekväm. Ju mer obekväm jag kände mig, desto djupare in i tystnaden sjönk jag. Såklart. Jag tänkte som jag alltid gör att det var bäst att ge upp. Jag är inte gjord för att konversera med främlingar. Jag får ingen kraft i orden, det är som att springa med dålig kondition eller skriva långa brev utan språkkänsla. Det blir inte bra.

Men hur det nu var, jag vet inte alls hur, kom mannen i min egen ålder och jag igång litegrann och lyckades hjälpligt kommunicera. Jag började prata om thaimat och skillnaden mellan thaimat i Thailand och thaimat i Sverige. Jag har aldrig varit i Thailand, sa han. Inte jag heller, sa jag. Men man har ju hört talas om fenomenet.

Bara på grund av detta noterade jag hans blåa ögon och tänkte att han kanske var frånskild och att det kanske var därför barnets mor inte var närvarande. När vi gick tittade jag in i de blå ögonen en sista gång och tänkte att det var typiskt mig att börja fantisera om en romantisk relation bara jag byter några meningar med det motsatta könet. Så jävla verklighetsfrånvänt. Och varför gör jag det när jag trivs så fruktansvärt bra själv, alltså ensam. Jag drömmer nästan aldrig om förhållanden.

Han såg snäll ut. Och var den för mig tilltalande typen: inte påstridig.

Det är lika meningslöst att drömma om män som att drömma om lägenheter – så länge man inte har ett arbete. Arbete är nyckeln till allt. Precis allt.

Spa

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag trodde Vanna skulle springa rakt ner i havet

 och det trodde hon nog själv också men nähä –

Jag fick lite sand i skorna

Jag fick lite sand i skorna