”Håll fast”

Jag måste lära mig att hålla fast. Som Vanna när hon apporterar.

Små barn förstår inte att saker eller människor inte försvinner bara för att de inte syns. Om man lägger en filt över en leksak tror barnet att leksaken är borta. Om mamma går in i ett annat rum, då har hon inte gått in i ett annat rum, hon har försvunnit ur ens liv. För gott.

Jag förhåller mig så till människor jag också. Jag har den tendensen.

Bekräftelse hjälper bara för stunden. Det kommer andra stunder: utan bekräftelse. Det är väl därför man talar om (det sjukliga behovet av) ”ständig bekräftelse”. Jag måste lära mig att hålla fast ögonblicket, känslan.

Inte släppa. När jag släpper tror jag att jag är ensam och övergiven och alltid kommer att vara det – som jag alltid har varit det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s