Näset

Jag sökte en sandstrand
och fann ett klipplandskap –
jag är besviken.

De hade sagts mig att det skulle finnas en sandstrand på Näset, men vi hittade ingen. Vi hittade bara klippor. Hela Göteborg är fullt av klippor.

Det är som när Sylvia Plath, amerikanskan, bodde i exil i England:

Now and then, when I grow nostalgic about my ocean childhood – the wauling of gulls and the smell of salt, somebody solicitous will bundle me into a car and drive me to the nearest briny horizon. After all, in England, no place is what? more than seventy miles from the sea. ”There,” I’ll be told, “there it is.” As if the sea were a great oyster on a plate that could be served up, tasting just the same, at any restaurant the world over. I get out of the car, I stretch my legs, I sniff. The sea.

But that is not it, that is not it at all.

Det ser inte ut som hemma. Det är inte hemma.

För Vanna är hela havet som en enda stor SPA-anläggning

Inte heller på Smithska udden fanns det någon sandstrand, vad jag kunde se.

Ja, om man inte har väldigt låga anspråk. Tegnér kallade Varberg* för Nordens sanddosa och det var inte menat som beröm. Men jag menar det som beröm.

*”Varberg utan all fråga är det fulaste ställe i Sverige; det är Nordens sanddosa, icke ett träd, icke en skugga, icke en grön fläck så långt ögat räcker, blott flintskalliga berg, och salt vatten och skrivsand.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s