En dag på dagis

När man ringer på ringklockan möts man av en serenad av hundskall. Alla skäller utom Vanna. Hon skäller bara när det ringer på hennes egen dörr – som när min bror kommer. Han har för vana att ringa på dörren, vilket jag uppskattar, trots att han har egen nyckel. Han bor här nu. Ibland.

Idag gick jag innanför grinden till det allra heligaste. Det var så att Vanna hade försökt äta upp sin fäll som hon har i boxen, hon har haft den fällen i ett år, men nu fick jag ta hem den och slänga den. Jag skulle kolla vad de lagt istället. Antingen får hon ligga direkt på golvet eller… De vistas i boxarna en timme om dagen ungefär. Vanna tycker att det är fruktansvärt tråkigt.

När jag gick omkring där bland hundarna ser jag plötsligt en halvskalad banan på golvet. Herregud, tänker jag, är det dagispersonalen som tappat en banan, den kommer Vanna att plocka upp, och dyker ner på golvet och tar upp den. Det var en plastbanan.

Ja, det borde jag ha förstått. Jag skyller på att optikern konstaterat att min syn ytterligare försämrats. Jag är i trängande behov av nya glasögon.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s