Vanna och havet

Denna bittra besvikelse!

Det är jag, Vanna, som talar. Idag gick vi till havet, jag skuttade i gräset och såg fram emot havet då jag älskar havet. När vi kom till havet – nu kommer det – kopplade matte mig. HON KOPPLADE MIG SÅ ATT JAG SÄKERT INTE SKULLE SLÄNGA MIG I HAVET. Hon skyllde på än det ena, än det andra, det var inget hundbad bla bla, det var folk som badade bla bla, hon ville inte ställa mig i badkaret efteråt bla bla. Hur jag än kämpade emot tvingades jag gå därifrån. Hela vägen tillbaka hade jag havet i huvudet. Jag satte mig och tänkte på det, jag lade mig ner och tänkte på det. Jag kunde inte släppa det. Jag sa till matte att det var en ofattbar grymhet – endast jämförbar med det hitlerska barbariet under andra världskriget. Nu tar du väl ändå i, sa hon bara. Men jag skojade inte. Som något slags klen tröst lovade hon att vi skulle gå till hundbadet ”ikväll” men inte ens det löftet kunde hon uppfylla! 😦

Jag är ännu glad och full av tillförsikt

En torr flatcoated retriever är ett brott mot naturen!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s