Så skimrande…

Min svägerska repeterar inför begravningen i Sankt Laurentii kyrka

Annonser

For the love of Paul

Jag är väldigt förtjust i Paul Simon och Paul Simon är väldigt förtjust i hundar och katter.

Här är Paul med sin hund som tragiskt nog blev överkörd.

Här är Pauls nuvarande katt:

Den ser ut att ha drogögon mitt i ansiktet.

Paul Simon är en sån där artist som får mig att gråta. Jag vet inte riktigt varför, det bara är så. När jag växte upp hade jag två skivor med Simon & Garfunkel, Bridge Over… och Bookends. Jag har också lyssnat mycket på Graceland. Jag anser honom vara en av de största någonsin. Det är skandal att han inte fått Polarpriset – fast det är ett töntigt pris – förrän nu! Finns det något vackrare än American Tune? *gråter* 😉

Det muttrades på twitter att Paul Simon var arrogant i dokumentären ”Paul Simon i Sydafrika”. Jag håller oväntat nog inte alls med. Jag tycker att han gör ett ödmjukt intryck. Måhända var det tvivelaktigt av honom att åka till Sydafrika under bojkotten, men själva samarbetet var ju inte fel och därför blir det ändå rätt. Paul har ett gott hjärta. Han har skänkt miljoner till fattiga barn med cancer, höll jag på att säga. Han är helt enkelt en hyvens kille! Den som säger något ont om Paul Simon åker på en smocka!

Hans senaste fru, som han varit gift med i tjugo år, var hälften så gammal som han själv när de gifte sig och hon är bara fyra år äldre än jag. Det ger mig ett visst hopp. Om de skiljer sig…?

Once, when I was flying to Los Angeles, we’d been fighting all morning, so Paul drove me to the airport to get rid of me faster. As I was about to get on the plane, I said: ‘You’ll feel bad if I crash.’ And he shrugged and said: ‘Maybe not.’ (Exfrun Carrie Fisher)

Vanna ska få ett täcke

Jag har alltid tyckt att regntäcke är för töntar, vad ska man med det till? Vanna ruskar på sig och så är hon torr och hon fryser inte. Men nu när hon drabbats av fukteksem och det är av högsta vikt att hon hålls torr kommer saken i ett annat läge. Alltså måste coolt regntäcke införskaffas. Det blir Hurtta (som vanligt). Detta täcke andas och det är mycket viktigt. Jag ser fram emot alla glada promenader Vanna och jag ska ta i regnet. Vi kommer att vara så hurttiga!

Också  beställt: en plutoduk, en effileringssax och en godisficka

Dödsångest

När jag känner mig ensam googlar jag på andra människors erfarenheter.

Jag är så oerhört tacksam över att min far inte hade någon dödsångest. Så oerhört, oerhört tacksam. Vi fick vår traumatiska upplevelse efter döden, men inte under själva döendet. Han var inte rädd för att dö.

När döden väl kom ville han att den skulle komma. Han välkomnade den. Han kämpade inte emot; han längtade till landet som icke är.

Då ska man veta att dödsångest är mycket, mycket vanligt.* Vi vill inte tro det, vi vill att döden ska komma som en varm vind och svepa bort våra älskade och oss själva, men många dör i ångest och plåga. De fruktar döden. Det är en sak att säga att man inte är rädd för döden när han inte öppnat dörren och kommit in i rummet, en helt annan sak när han sitter på sängkanten. Därför kan ingen av oss svara på om vi är rädda för döden – det vet vi inte förrän vi är där.

*Se Min mamma är död av Claes Britton. Innehåller bl.a. en intervju med överläkaren på den palliativa avdelningen vid Stockholms sjukhem som bedömer att det är mindre än en på hundra som inte drabbas av ångest inför döden.

P C Jersild skriver om eländet här.