Flattegatt

Jag, Vanna, är på väg till stranden. Vill man göra mig, Vanna, glad…

…kör man mig dit. När jag var ”barn” såg jag inte röken av havet, jag visste inte ens att det fanns! 😦 Nu älskar jag det. Denna flatte är som matte; tycker att folk & fä som föredrar sjöar framför hav är sjuka i huvudet. 

[Matte: Flatte, så säger man inte.]

Dessvärre blev jag hindrad av en annan flat när jag var väldigt nära målet. Hon nosade mig i rumpan och eftersom jag var kopplad 😦 fick jag motvilligt vända mig om och hälsa – annars hade jag såklart rusat rakt ner i havet för länge sen. (Då hade matte kunnat stå där och ropa: Flatte, kom tillbaka!) Hon var halvblöt och jag var heltorr. En torrpälsad retriever. 😦 Finns det något större lidande? Kattegatt borde döpas om till Flattegatt!

En matte som inte hade en flatte började apportera med sin (s.k.) hund.

Matte mumlade någonting om att det var ”roligt” att ”en liten yorkshireterrier” också kan ”apportera i vatten” – precis som flatten. Att även andra raser kan göra sig gällande, så att säga. Men jag blev bara sur och såg inget sött i det alls. 

Jag ville ha hennes apport! 

Ägnade resten av tiden åt att försöka sno den. Lyckades ibland. Fick konkurrens. Ändå nöjd med mig själv.

Annonser

One thought on “Flattegatt

  1. Ping: Hot spot « Vovven Vanna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s