En bra retriever apporterar allt

Vanna är väldigt duktig på att med svansen vifta ner saker. Det är ingenting jag lärt henne, det har kommit av sig själv. Höhö.

Idag viftade hon ner en tekopp (utan te) och en snusdosa (med snus). Igår viftade hon ner ett vinglas (utan vin). Innan jag hann hämta mig från chocken hade hon tagit upp vinglaset – som  var intakt – (!) – från golvet.

I Labrador retriever-boken, den mest ambitiösa rasbok jag någonsin skummat, finns en bild med en inspirerande text: Den blivande servicehunden Ymer visar hur man plockar upp ett kontokort från golvet. 

Kan han kan väl hon, tänkte jag, och gick till plånboken men vågade inte ta fram ett kontokort – mitt chip bråkar redan – utan tog efter moget övervägande ett av bibliotekskorten (UB, Göteborg). Det lade jag på köksgolvet och sa till Vanna: ”Visa nu dina talanger!” Vanna försökte. Hon försökte verkligen. Men hur hon än försökte fick hon inget grepp om det förbannade kortet.

Varpå jag drabbas av lätt panik, det finns ju inget värre än att utsätta hunden för en absolut omöjlig situation – där ingen som helst framgång kan skönjas ens i slutet av tunneln. I desperation lade jag kortet på hallmattan, då fick hon upp det. Så frågan som återstår att besvara är: Hur i helvete apporterar man kontokort och dylikt från ett plant golv? Kan någon jävel svara på det? *erkänner att jag är lite upprörd*

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s