Det meningslösa

Ibland tänker jag på det meningslösa i att försöka få Vanna lydig. Jag vet inte om det hade gjort någon skillnad om jag haft henne sen hon var valp, det kan ju ingen veta. Men det hade ingått i min uppfostran att hon skulle komma när man ropar, oavsett vad. Nu har jag haft henne längre än hon var på kenneln och hon kommer fortfarande inte om hon inte känner för det, d.v.s. om det finns äpplen eller skit i närheten. När jag hämtade henne sa uppfödaren att hon var som en stor valp. Hon sa att hon ÄR en stor valp. Hon kunde knappt ens sitt. Hon kom på visselpipa + namn. Men det var inget ovillkorligt kommande. Vanna kom när hon kom. Alla hundarna sprang omkring och käkade skit bäst de ville. ”Hon är en gris.”

Skillnaden är att en valp som man hämtar vid åtta veckors ålder inte har hunnit få en massa (o)vanor. Det var inget som direkt förbjöd Vanna något. Hon tilläts härja fritt. Jag säger ingenting om det,  jag förstår uppfödaren och hennes medhjälpare, de gick ut med ett stort antal hundar i skogen. Vanna var  inte apporteringstränad – mer än ytterst lite – och  tillhörde inte de hundar som fick bo i huset. Det ställdes nästan inga krav på henne. Därav ”stor valp”.

Det är ingen konst för en hund att komma på en signal om den inte är på väg att göra något speciellt. Vanna är jätteduktig – utom…

Senast ikväll försökte jag hindra henne från att rusa in i buskarna i mörkret, jag var påpasslig och visslade när jag såg att hon var på väg. Det hjälpte inte. Jag fick ge mig in där i mörkret och fann henne stående i en stor hög av äpplen. Jag tog ett äpple ur käften på henne. Sen skällde jag ut henne – mot bättre vetande.

Det är inte själva äppelätandet eller skitätandet som är det egentliga problemet, det är att hon ignorerar mig. Säger jag ingenting kan jag ingenting säga. Men när jag ropat på henne eller sagt nej och hon ändå inte reagerar, då blir jag förbannad. Och det hjälper inte att  bli förbannad. Hundar har kort minne och styrs (som människor, sägs det) av lustprincipen. (Men människor vet att det finns en olustprincip, att efter sött kommer surt. Hundar bryr sig inte om det sura om de fått det söta – det är ju därför det är så meningslöst att bestraffa det redan skedda. De kan inte tänka. De minns bara de underbara äpplena, den underbara skiten.)

Så här står man, på samma fläck som för ett och två år sen. Det känns lite… öh… bittert.

Ännu bittrare när jag vet att det är – måste vara – en träningssak.

Om jag tränar Vanna tjugo gånger om dagen och blir hårdare mot henne så kanske hon om ett år kommer att lyda mig ”även fast” (som ungdomarna säger) jag ropar när hon är på väg in i buskarna. Hur ska jag orka lägga ner den mödan? Hur ska man träna om man inte vill träna med lina? Diverse övningar… och en allmänt strängare policy. Det är det jag ser framför mig.

Vanna vill ju lyda och är väldigt lyhörd i största allmänhet, mer än min förra hund (som ändå var lydigare!).

Det tröttsamma i att övningarna inte ger resultat. Jag har den sista tiden ändå försökt: ”Om du låter bli det äpplet får du ett äpple av mig istället.” Jag tänkte att det kunde vara en framkomlig väg. Men ingenting verkar fungera. Varken hårdhet eller mjukhet.

Jag testade vattenflaska på henne häromveckan och det tycktes ha en viss avskräckande effekt. Jag sprutade en stråle i ansiktet när hon inte lydde mitt nej. Men detta måste upprepas ett antal gånger i ett antal situationer tills hon verkligen respekterar nej. Och jag är inte överdrivet förtjust i att spruta vatten på min hund även om det rör sig om en övergångsperiod.

Jag undrar om det är så att det blir konstigt för henne att hon ibland får äta äpplen, ibland inte. Att hennes hjärna inte fattar varför det är förbjudet ibland och ibland inte. Det jag försöker lära henne är att komma när jag ropar OCH respektera ordet nej. De är de två sakerna. Det innebär inget totalt äppelförbud. Det vore helt ogörligt, som jag ser det. Precis som att vänja henne av med att äta skit. Då skulle man få bestraffa bort skitätandet och aldrig någonsin låta henne komma i närheten av skit, alltid ha henne kopplad. Det är uteslutet.

Ingenting annat intresserar henne tillräckligt mycket för att det ska vara omöjligt att stoppa henne – människor eller hundar eller rådjur eller harar. Bara sånt som går att äta (och rulla sig i).

Annonser

2 thoughts on “Det meningslösa

  1. Precis så var Tilda också. Hon kom fint på inkallning jämt. Om hon inte hade ”gött skit” i näsan. Därför hade jag henne lös där det passade så att säga. Inte på trottoarer eller i mörker. Men alltid i skogen och där risken inte fanns att hon kunde dra in i någon trädgård och sno äpplen. Så jag vet hur det är när hjärnkontoret stänger av och inte på grund av viltdofter eller andra hundar eller så. Selma gör inte så HITTILLS. Vi har bytt äckelpäckel mot hundgodis och detta har hon varit helt nöjd med. På kommandot ”usch” spottar hon ut (det gör INTE ens pudel). Mycket smidigt. Hon mängdar heller inte i sig hästskit som Tilda gjorde. Också mycket smidigt. Kanske bryr sig Selma mer om att samarbeta, kanske är hon inte lika infernaliskt glupsk ;-)? Min fundering är om du kan skvallerträna Vanna. Klicka för att hon noterar äpplena och ge godis. Ha henne så fall i koppel. KANSKE kan det gå??? Tilda var dock sådan att det ofta inte gick att läsa av henne. Hon vände på en femöring.

  2. Ja, man borde väl inte ha henne lös på trottoarer och i mörker. (I det här fallet: på gården.) Men Vanna är ju inte alltid lika hopplös. Är man nära henne brukar man kunna förbjuda henne. ”Brukar.” Tänkte jag skulle ha henne mer i koppel och träna. Man kan ju träna inkallning i koppel även om det känns fånigt.

    Det retar mig bara att man inte kan ha ett kommando som funkar i alla lägen. Och en så löjlig sak som äpplen. Hon får ändå i sig en massa äpplen, dels dem jag inte förbjuder henne att äta och dels dem hon får av mig (i mindre eller större bitar).

    Skiten är ännu svårare att konkurrera med. Jag kan erbjuda henne äpplen, men jag kan inte erbjuda henne skit. 😦 🙂

    Ska läsa på lite om skvallerträning. Tack för tips! Och tröst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s