Sonja!

Ja, här är jag
med mitt misslyckade liv
och min maskiga svamppåse.

I svampskogen
ur Hästens öga 

(Sonjas sista och bästa diktsamling)

Raderna föll över mig  i samma ögonblick jag skulle sätta på tevatten och kände mig mer än vanligt ensam. Då ropade Sonja på sig själv (och alla andra som känner sig lika misslyckade som hon). Fördelen med att man som ung läste mycket poesi är att den satte sig i skallen. Men man kan inte längre recitera långa dikter utantill.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s