Dumma dummy

Idag gjorde jag som så att jag satte Vanna i bilen och gick iväg till skogen och gömde tre dummisar på det ställe där Vanna alltid får sökförväntningar eftersom vi brukar göra sök där. Jag tänkte testa henne utan retning. Annars är hon alltid med och ser att jag går ut och förstår att hon ska söka.

IMG_3351

För att komma upp i skogen måste man ta denna trappa – som varje gång påminner mig om min usla kondition.

 IMG_3353

Nu har jag hämtat Vanna.

Jag skickar henne med sökkommandot och hon sticker ut, men kommer tillbaka tom nästan direkt, det har hon aldrig gjort förr, så jag skickar henne igen och hon söker tills hon hittar dummy nr 1. Jag skickar henne på dummy nr 2. Då kommer en grand danois med sin matte – det blir en utmärkt störning. Vanna söker på, men hon hittar inte och kommer in och grand danois-matten undrar om de får hälsa. Jag låter Vanna hälsa. Hon hälsar genom att visa tänderna, hon tycker att han är för stor, det tycker jag också. Jäklar vad de väger mycket. När han skakar på huvudet sprutar saliven åt alla håll.

De försvinner och jag skickar ut Vanna igen, hon hittar dummy nr 2 men hon hittar inte dummy nr 3 och då tar jag till knepet som jag läst om i min nya apporteringsbok, jag kastar ut en dummy nära mig som hon förhoppningsvis kommer att hitta. När hon gett upp och är på väg in tvärstannar hon tio meter ifrån mig, känner dummyn och tar in den. Men det är inte bra att hon ger upp. Vi har nog fått ett litet problem där. I början sökte hon i all evighet. Jag tror att det är mitt fel, jag skulle ha totalignorerat henne.

Vi gör ett sök till med bara två dummisar och hon hittar båda. Sen ska vi göra några markeringsövningar. Det är Vannas specialitet. Pass på! säger jag och svingar dummyn fram och tillbaka, fram och tillbaka innan jag för kung (tyvärr – vi har ju inte republik) och fosterland kastar iväg den med ett våldsamt kast. Så våldsamt att den fastnar i ett högt träd. Detta gör mig så tagen att jag inte hinner hejda Vanna förrän hon har stuckit, jag har inte sagt apport. Vanna tror att det är en sökövning – dummyn gick ju upp i rök – jävla sök! – så hon söker och söker medan jag fotograferar och bevarar denna händelse för evigheten. Jag konstaterar rätt snart att det är tämligen omöjligt att klättra upp i den där tallen. Vårt enda hopp består i en skogsstorm. Att den ska ramla ner av sig själv. Det är andra dummyn vi förlorar. Nu har jag bara tre av dessa fem kvar.

IMG_3367

Nåja, vad är en bal på slottet? Jag gläder mig åt att Vanna verkar göra framsteg vad gäller jaktfoten. Vi har skam till sägandes ingen jaktfot, jag kan inte säga till Vanna att hon ska gå fot och så gör hon det i flera kilometer, vi är fortfarande på inlärningsstadiet. Jag sa ”här” (det får nog bli det kommandot) och kastade iväg dummyn och så belönades hon med att få springa och ta den när hon gått fint vid sidan ett tag. Jag har också märkt att hon gärna håller sig vid sidan när vi går runt i skogen och letar nya ställen att göra något på, hon är så ivrig att få jobba – lite för ivrig – att hon har insett att vänster sida är en bra sida att hålla sig på. Där händer det saker! Så hon trippar entusiastiskt bredvid mig, det är inget särskilt snyggt fotgående, det kan man inte påstå. Men det är en vacker tendens!

Annonser

2 thoughts on “Dumma dummy

  1. Verkar boken bra? Är sugen på den. Önskar att ni bodde här så kunde vi träna lite jakt tillsammans! Det är hela tiden ett svinn på dummys – jag är mästare på att glömma var jag har lagt ut dem (el. kastat) och sedan har man ju lärt sig att det är bra att sluta medan det fortfarande ligger dummys ute och hunden är taggad. Men då måste ju eländena in och nu har jag ju ingen lämplig äldre hund att skicka ut (pudel mal sönder dem).

  2. Man skulle nog haft den boken när hunden var valp. Många övningar är från grunden och det har vi redan passerat. (Eller gjort på ett annat sätt och orkar inte lära om. Vanna sitter t.ex. när jag tar emot – här ska man lära in med handtarget.) Och så är det mycket allmänt. Den är ganska tjock, mycket text. Men visst är den bra – särskilt för nybörjaren. Såg att den fanns på Bokus.

    Försöker hitta om någon har skrivit något OM den men det är svårt. Utom detta då:

    ”Det jag reagerade på var att den ena av författarna nu tränade sin andra retriever och den första som startat på jaktprov. Där hade hon, på fjärde försöket, fått en 1:a i Nybörjarklass. Den andra författaren hade inga redovisade jaktmeriter på sin hemsida och tränade sin första spaniel. Dock fanns det en gedigen lista på utbildningar så jag tvivlar inte på hundkunnandet. — Om man jämför med en annan bok om retrieverjakt som finns på svenska, ‘Retrievern som apportör’ av Lena Bratsberg-Karlsson och Memea Mohlin så har ju Lena omfattande meriter med internationella framgångar och flertalet jaktchampions. Detta, tillsammans med att hon har flera års erfarenhet av retrieverjakt, visar ju att hennes metoder fungerar, enligt min uppfattning i alla fall.”

    Jag har faktiskt också tänkt lite på det – erfarenheten vad gäller prov är ju inte enorm, om man säger så. Det är ganska kaxigt att skriva bok då. Men jag tror inte att den här träningen skiljer sig så mycket från annan träning, fast vad vet jag. Förutom att de aldrig någonsin ”bestraffar” hunden eller KRÄVER att den ska kunna något. Klickern som redskap används inte, vad jag förstår, det är bara själva tänket. Men jag hittar inget direkt revolutionerande.

    Å andra sidan hade jag en instruktör på jaktkursen som väl inte heller hade några elithundar (inte hållit på så jättelänge) men som var en fantastiskt bra pedagog och verkade veta vad hon gjorde. Så jag vet inte om meriter är allt.

    Jaaa, himla synd att vi inte kan träna ihop. Jag tränar bara med mig själv.

    Men hoppas fortfarande att jag ska kunna gå fortsättningskursen om jag blir kvar i Gbg.

    Jag brukar låta henne hämta allihop men jag får nog göra det lite lättare för henne. Samtidigt vill man att hunden ska gå på djupet och det var den dummy som låg längst bort som hon aldrig hittade och sen höll jag inte på att hitta den själv, trots att jag memorerat någorlunda var jag lagt den. Det är som om den sugs upp av marken! (Haha, mal sönder dem.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s