Duktig hund

Jag kände mig lite patetisk när jag gick ut med äpple, skinka, mjukosttub och kampleksak i fickorna, men vad gör man inte. Ska det tränas inkallning så ska det.

Jag visslade tre signaler och belönade hela promenaden igenom. Ibland bara när hon gick omkring mig och ibland satte jag henne och gick iväg och visslade in. Det visar sig då att kampleksaken nog är den bästa belöningen, hon ser den som en dummy. Man får kampa och sen får man bära – jag tror att det slår allt som går att äta. (Utom möjligen bajs. Jag föreslog en gång helt oseriöst att man skulle avla bort den bajsgen som härjar bland flattarna och fick svaret att rasen i så fall skulle dö ut. 😦 Äckligare hundar får man leta efter! Värre än labbarna!) För när Vanna ”jobbar” är hon inte särskilt godisbenägen.

Några gånger när jag märkte att hon fick något intressant i näsan sa jag bara ”Vanna” för att testa henne. Jag har ju inte kallat in då, och behöver inte skämmas om hon inte kommer, men hon vände alla gångerna , om än inte på fläcken utan efter en viss betänketid – ”ok då”. Och fick rätt bra belöning. Hon kan inte gnälla på att jag inte har belönat henne! 😉 Jag har inte gjort annat! 

Den lätthet med vilken Vanna tar sig upp på kyrkogårdsmuren…

IMG_5335

…upphör aldrig att förvåna mig. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s