Welsh corgi pembroke

I min ungdom var jag av någon anledning intresserad av welsh corgi cardigan. Det kan jag inte påstå att jag varit de senaste femton-tjugo åren.

Idag när jag surfade runt råkade jag snubbla över rasen igen och då snubblade jag snart över dess nära släkting, welsh corgi pembroke, som inte är lika extrem. Mindre storlek, mindre öron etc. Och nu blev jag smått förälskad, måste jag medge. Jag som inte är någon vallhunds- eller spetsmänniska… Men hur motstå?

Jag trodde alla var röda som drottning Elizabeths hundar!

hämta (1) hämta

Va?

”Numera hålls båda raserna oftare som sällskaps- och gårdshundar än som boskapshundar och de är mycket trevliga, livliga familjehundar. Welsh corgi pembroke har också använts som apporterande fågelhund.”

Finns det hopp? Kan jag köpa en pembroke och använda den som en retriever?

Annonser

14 thoughts on “Welsh corgi pembroke

  1. Vad kul, jag har också varit nyfiken på dem :-). Förmodligen har både du och jag en viss fäbless för den avlånga typen. I alla fall på idéstadiet. Men en sak undrar jag: när man läser om dem så verkar de ju vara ena riktiga allroundhundar, friska och sunda, lättlärda etc. Vad är det då för fel som ingen nämner? De är ju väldigt ovanliga… Inte poppis precis. Jag anar oråd. Skälliga? Allmänt besvärliga? Eller bara helt underbara?

  2. ”Vissa exemplar är benägna att nafsa.” De vallar genom att nafsa boskapen i hasorna och vissa tycker väl då att boskap och människor går på ett ut. (Det som är boskap i andra är boskap också i dig, som Ekelöf diktade!)

  3. Inte lika extrem? Kanske inte lika lång, men istället ännu lägre på benen. Också. Jag gissar på att både modellen & skällandet avskräcker. En kompis hade en cardigan när jag lärde känna henne. En egensinnig liten hund som roade sig med att rymma så fort han fick chansen, men så var han arbetslös också. Mycket underhållande när han som 13-åring rymde iallafall, och man kunde småspringa ifatt honom som ingenting. 😛

    • Jag uppfattar dem som klumpigare och konstigare – de har en grotesk öronstorlek. Men vem som är extremast kan kanske diskuteras. Pembroken ser mer naturlig ut i mina ögon. (Vilket är ett dumt ord i sammanhanget: finns väl ingen hundras som är naturlig utom de mest vargliknande.) De blir lätt feta har jag förstått, precis som taxar. (Det låter väldigt behändigt, jag har aldrig haft en hund som man kan springa ifatt.)

    • De är inte lika söööööta! De har ingen färg! Bra grått grått grått. Fast västgötaspetsen har en klart bättre ”form”, det har den. Där kan man väl ändå säga att den är minst extrem av dessa tre? De ser klart högre ut! Är det för att de inte är lika långa? För manken verkar vara ungefär densamma? Fast pembroken är lite lägre – några centimeter under (från 25,5-30,5 medan västgöten alltid är över 30).

  4. Gillar när de har mycket vitt. De är nog både kortare och högre = mycket bra. Det får bli en västgöte på ålderns höst om det inte blir en skotte. Ja, jag läste att det skulle finnas collie (?!) i cardigan och spets i pembroke.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s