Min hund – koprofagen

En koprofag är ett djur som regelmässigt äter sin egen, sina artfränders eller andra arters avföring.

En gång uttalade den ömma modern till Tony Soprano följande mening och hon gjorde det med omåttligt förakt: ”My son – the mental patient.”

Min son – mentalpatienten. 😦

Jag känner något liknande inför min hund: koprofagen. Det är inget man vill skylta med. Man hade hellre sagt: Min hund – agilityvärldsmästaren.

Men Vanna är f.d. kennelhund och som sådan utvecklade hon en ovana: att äta sin egen (och troligen de andra hundarnas) skit. Nu har hon inte ätit sin egen skit på år och dar. Jag är mycket noga med att plocka upp. Även i urskogen. Undantagen är få.

Igår när vi gick på isen hade jag inte planerat att gå på isen tillbaka så jag lät bajset ligga (och glömde av det). Lik förbannat blev det så och när Vanna är tjugo meter framför mig inser jag plötsligt vad hon håller på med: bilden av kvarlämnade bajskorvar dök upp i mitt huvud och jag började springa i panik men – ack – det var för sent: Hon hade fått i sig hela högen. Då blev matte lite ledsen på flatte. Du får inte göra så! sa matte till flatte. Men… att hon ska avbryta sig när hon redan börjat käka bara för att jag vrålar på avstånd, det är nog för mycket begärt. (Vanna är ju inte dummare än att hon inser att när väl skiten ligger i magen kan jag inte göra ett skit åt det.) Jag lyckades dock en gång kalla in henne när hon galopperande var på väg mot sin egen skit. 🙂 🙂 🙂

Det här med nej-övningar. Varför gå över ån efter vatten? På dagens första promenad låter jag bajset ligga på gräsmattan, tar Vanna en bit bort, vänder och… ser en tant med hund. Typiskt, tänker jag, aldrig får man vara ifred. ”Vill du ha en påse?” säger hon. (Ännu mer typiskt! Hon har alltså iakttagit mig.) ”Nej, jag ska plocka upp nu” säger jag. Som om jag hade för vana att låta bajset ligga ett tag.

Herregud, gör inte denna övning bland folk.

Jag väntar tills de försvunnit och nejar och klickar. Vanna tittar på mig med halvtindrande ögon. Idag var hon mattes lilla gullunge. Igår var hon mattes lilla… skitunge.

Annonser

One thought on “Min hund – koprofagen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s