Jaktprov i Bollebygd

Jag har varit suicidal några dagar (det kulminerade igår med på papper nedskrivna anvisningar till de anhöriga om dödsannonsens utformning etc) men jag masade mig iväg för att titta på jaktprov idag som planerat – den värsta stormen verkar ha bedarrat nu.

De tre första hundarna skötte sig strålande, särskilt (Hinnared’s) Fajter som gjorde skäl för sitt namn. Han såg inte ut som en flat, men han var en flat.

Den bruna labradoren, modell fläskberg, promenerade in med viltet och domaren undrade om hon var sjuk. Ägaren trodde att det var publiken som gjorde henne låg, hon var inte van vid folk. Domaren tyckte att hon skulle tempa henne. När hundar är så håglösa brukar de inte vilja apportera överhuvudtaget, men hon gjorde en Loppan, hon apporterade varenda vilt hon kom över, det var bara det att hon egentligen inte ville. Hon led i slow motion.

Det var två jaktlabbar som var kullsystrar som uppträdde efter varandra. Domaren var missnöjd med den första tikens sök, hon var motsatsen till fläskberget: ”Det ska inte vara full galopp, det ska vara balanserad galopp.” Så de inte missar viltet och springer över det. Hon fick en 2:a för att hon vägrade lyfta kråkan och anden direkt, hon tittade sig omkring först och tog den inte förrän ägaren kallade. De var ganska unga, tror jag, så det var nog ungdomligt oförstånd.

En flathane var dagens katastrof. Ägaren visslade honom igenom hela programmet, så där så det skar i öronen och man tänkte att han kommer att bli avprogrammerad. Om man visslar för mycket tappar ju signalen sin betydelse. När han skulle vattenapportera vågade han inte för båten. 😦 Då slängde domaren i en anka nära land så han fick ta den istället. En vit golden gjorde också bort sig. Han apporteringsvägrade – det är som att bli diskad i agility ungefär. Han fick inte göra mer provmässigt, men han bjöds på några extra markeringar i träningssyfte. De fick leka med honom för att få igång honom. Misstänker att han var ovan vid vilt. Man måste väl träna ganska mycket på fågel för att hunden ska bli säker, är jag rädd. Golden har ett konstigt sätt att springa på, de liksom skuttar fram i terrängen. De ser ut som kängurur!

Flathanen var ungefär lika värdelös på att gå fot som Vanna – han befann sig två meter framför när de skulle gå ner till vattnet. Vanna kan knappt gå fot under normala omständigheter (kommandot sitter inte) men vid vatten är det helt hopplöst, då är hon så uppjagad att hon drar som en idiot i kopplet. Hon är inte heller ”färdig”.

Ytterligare en flat fick bryta på grund av att fåglarna var massakrerade redan efter markeringsövningarna. De ville inte skicka ut henne på sök för att förstöra ännu fler.

Sammanfattningsvis var hundarna antingen väldigt bra eller väldigt dåliga med några enstaka medelmåttiga exemplar. Intrycket bekräftas av resultaten. (Sex ettor, lika många nollor.) Den här gången blev jag mer imponerad av söket – många fick in fåglarna och den obligatoriska (?) kaninen både fort och lätt.

Hundarna i nybörjarklass är under injagning, sa domaren, varför man få ha visst överseende med småfel. Men fotgåendet var inget taskigt lydnadsmoment som man hittat på utan en förutsättning för att hunden inte skulle bli ihjälskjuten, typ. ”Det har med vapensäkerhet att göra.” Säg det till Vanna.

IMG_3923

IMG_3949

IMG_3956

IMG_3996

IMG_4013

IMG_4040

IMG_4043

IMG_4054

IMG_4075

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s