Snälla fru kurator

Snälla fru kurator, jag orkar inte mer!
Snälla fru kurator, jag orkar inte mer!
Får jag be hopplös blues flytta hem till er?

För att kompensera att vi inte fick någon sjukhuskurator då kunde jag få prata med sjukhuskuratorn nu om jag ville, jag tackade ja till det. Hade vi blivit lite bättre omhändertagna, om min far hade fått lite bättre vård, hade kanske inte upplevelsen blivit fullt lika traumatisk.

Och det blir så patetiskt när man läser i tidningen:

IMG_4791

Det handlar om nedläggning av den palliativa avdelningen i Fbg där min far skulle ha varit om han inte haft oturen att insjukna lagom till sommarhalvåret då de stänger. Vi var där när min far fick blod och såg hur lugnt det var, läkaren var tillgänglig, han gick omkring i korridorerna.

På Vbg:s sjukhus kom det in två sjuksköterskor varje eftermiddag och sa: ”Det är vi som jobbar ikväll” och det är klart att man lärde sig känna igen de flesta av dem, men de hade dåligt med tid. ”Du får ringa om det är nåt” sa de till honom men de kom aldrig frivilligt in, det hade de inte tid med, vilket de inte kan hjälpa. Lika lite som de kan hjälpa att de står och stampar på stället när de väl blivit inringda. Kan jag gå nu, sa sköterskan. Vänta lite, sa min far. Som inte var en besvärlig människa på något sätt. Ödmjuk typ som inte vill besvära i onödan, men är man dödssjuk har man ändå vissa behov. En gång hostade han ner hela toaletten med blod. Se som jag har ställt till, sa han. Lilla pappa.

Sjukhuset har palliativa platser – vården ska vara palliativ – och sjuksköterskor med palliativ utbildning, men vi förstod aldrig på vilket sätt patienten och hans anhöriga fick stöd, närhet och trygghet. Vi fanns ju inte?

Men jag kan skilja på sjukvården och sjukdomen/döden i sig. Det är två skilda ting.

Som ett barn känner jag i vissa stunder att jag inte accepterar hans död. Jag vill att han ska vara här nu, här hos oss. Vi ska sälja huset nu! De köper ditt hus, pappa! De öppnar luckor i dina garderober! De talar om hur fint det är! Du skulle varit så stolt. Livet är halvt nu.

IMG_4706

I förrgår ringde kuratorn, det var inte en fru utan en farbror. Vi kom överens om att jag skulle försöka få en samtalskontakt i Gbg men om det dröjer – jag tror inte att jag får någon alls – så kan jag få gå några gånger hos honom.

Så här ska du inte behöva ha det, sa han.

Jag berättade att scenerna vevas i skallen som en film; om och om igen. (Min bror har reagerat på att jag har ett väldigt detaljerat minne vad gäller detta, vilket jag aldrig har annars, det måste vara för att det var så traumatiskt.) Mamma förstår inte hur jag kan komma ihåg så mycket. Jag frågade henne om inte hon tänker på sjukdomstiden, om det inte vevas i hennes skalle. Nej, det gjorde det inte. ”Jag tycker att det är bäst att lägga det bakom sig.” Det hade jag också tyckt. Skillnaden är att jag inte kan.

Sen älskade jag min pappa mest av alla.

En gång sa/skrev jag till Ali (som överlevde Utøya): ”Jag är så svag.” Han sa/skrev: ”Att vara känslig för världen är inte att vara svag.”

Nej, men det är att vara jävligt hjälplös – som att sitta i en liten roddbåt på ett stormigt hav, för att ta en sliten liknelse. Man hade behövt en bunker, men har bara sig själv. Och själv är man allmänt hudlös. Skinnet räcker inte till.

”Sådana menniskor, som jag, borde slås ihjäl vid födseln,” sade hon då hon låg på chäslongen och kamraten satt bredvid henne, ”det förefaller mig som hade min panna endast en mjuk hud, der andra menniskors ha fast ben.”

”Nej, jag tror nog att ben och hud fins i de riktiga proportionerna hos dig. Du är visst en mycket välskapad individ.”

Victoria Benedictsson i Stora boken (hennes dagbok, hon redogör för ett samtal med kamraten Axel Lundegård i dec. 1887).

Annonser

One thought on “Snälla fru kurator

  1. Bra att du får prata med kurator nu iallafall, även om då hade varit väldigt mycket bättre.
    ”Att vara känslig för världen är inte att vara svag.” – så klokt! & ja, en själv är en jäkligt otillräcklig bunker…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s