Denna blodiga hantering

För att göra Vanna glad köpte jag fem märgben i zooaffären. Första gången hon fick ett märgben blev hon stenhård i magen, därefter har jag karvat ur märgen. Det är en väldigt obehaglig sysselsättning, framför allt på grund av lukten, för att inte säga stanken. Under tiden stod Vanna bredvid mig, flämtande av upphetsning och med ögonen lysande av förväntan: Ska jag få alla de där nu? Nej, *märgen ska slängas i sopsäcken som i sin tur ska slängas i soprummet och benen ska frysas ner i frysen* – blev mitt iskalla svar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s