Bilen till bibblan

Jag tog bilen till bibblan för att jag måste hämta böcker och inte orkade gå. Det är en väldigt kort sträcka, jag brukar alltid gå. Man kan stå parkerad i tio minuter gratis. När jag var klar satte jag mig på en bänk och instagrammade lite, sen gick jag automatiskt mot hemmet. När jag var nästan hemma kom jag ihåg: bilen.

Se där, man ska inte vara lat. Det straffar Gud dubbelt hårt!

20130826_125941

Fattades bara att jag hade fått en p-bot.

I morse glömde jag att det inte var förrän nästa måndag Charlotte skulle komma och hämta Vanna. Jag trodde det var idag, det trodde Vanna också, hon rusade nerför trapporna som hon alltid gör när hon ska träffa Charlotte. Men nähä då. Först tänkte jag att hon bara var försenad. You’re an idiot, babe. Du har noll koll.

Det var nog ett önsketänkande, jag är inte i form att gå långa hundpromenader, jag orkar ju inte ens gå till bibblan.

Kan ej genomföra BPH pga hästfobi

Vi åkte till Sandens hundskola och tittade på BPH, jag tittade, Vanna fick inte titta, hon satt i bilen. BPH = beteende- och personlighetsbeskrivning hund. Ett slags MH light.

Jag kollade en omgång, sen hämtade jag henne så att hon skulle få lite skotträning utanför bilen. Hon verkade klart påverkad och jag trodde först att det var skotten, men det var hästarna. Hela BPH-provet omges av en hästhage. Det var därför Vanna var låg – hästar är värre än skott. De kan ju anfalla en. Hästar i hage, hästar i flock.

DSC_0058Typen i blå morgonrock, solglasögon etc skulle föreställa skrämmande

DSC_0044Hästar

DSC_0085 Vannas karakteristiska det-finns-obehagliga-djur-i-närheten-stil

Skulle Vanna göra BPH där skulle hon smyga omkring på planen. Jag bedömer det som icke genomförbart. Då är hon redan ängslig, därpå ska hon gå den fjompiga skrämselbanan och avsluta alltihop med skott. Hon är skottberörd. Jag hade godispåsen i handen, jag visste precis när de skulle skjuta. Så fort de sköt snurrade hon runt: ”Vad fan var det?” och fick godis. När nästa skott kom reagerade hon inte fullt så starkt – godis igen. Rätt lyckad skotträning, imho.

 Dessa ”smakrika, köttfyllda bitar”

DSC_0092

kan göra vilken låg flat som helst hög

DSC_0100

Var inte ledsen, Vanna, matte skulle inte heller klara ett mentaltest (för människor). Hon skulle balla ur hon också, redan innan hon kom in.

DSC_0070

Ulrika Knutson talade på radion när vi körde dit om ”misantropen Tegnér”. Undra på att jag älskar honom. Hon jämförde honom med Geijer – undra på att jag inte älskar Geijer.

DSC_0112

När vi ändå var på Hisingen kunde vi lika gärna åka till havet.

Envoi

Som mareld tindrar en stjärna, släcks och tänds
och släcks och tänds igen. De dallrande djupen bär den
Så har jag stått vid hundrade Land’s Ends
och tänkt på vad jag vill och vad jag skall i världen

Det ena vore väl: att vara som man är
Det andra är väl: att mot udden spjärna
Och hade jag den skarpa udden mindre kär
så vore jag som andra, mer än gärna

Somligas väsen är: vara. Andras: att vara förutan
Vägar har inget mål. Det är stigar som leder dit
Såg du ett fönster lysa? Tänkte du knacka på rutan?
Din är en månskensväg, som slingrar i dyningen, vit.

Gunnar Ekelöf

Stackars Gunnar Ekelöf

Inatt när jag mådde lite psykiskt och fysiskt dåligt kom jag att tänka på Gunnar Ekelöfs dikt om värken, som han skrev mot slutet av sitt liv. Jag gick ut i biblioteket, dvs. vardagsrummet, och letade upp pocketen med hans samlade dikter. ”Detta skall du veta” börjar den. ”Värken vill ha sällskap” osv.

Jag antog att han var sjuk och hade smärtor och började fundera på vilken cancer han dog av, för det var väl cancer? Det var strupcancer.

Det ena gav det andra och till slut hade jag surfat mig till att Johan Cullberg gett ut en psykoanalytisk bok om Gunnar Ekelöf, det hade jag ingen aning om. Jag har läst Cullbergs bok om Dagerman och Strindberg och jag har läst boken om Fröding. Nu blev jag oemotståndligt nyfiken.

Cullberg tror inte på Ekelöf när han hävdar att modern var känslokall. Är det någonting jag avskyr så är det människor som underkänner andra människors slutsatser om sig själva och sin barndom. En psykiater till råga på eländet! Men Cullberg brukar vara finkänslig. Jaja, jag hoppas han har fel och Ekelöf rätt. (Vem skulle annars ha rätt?) Cullberg tror att det var faderns död som var det stora traumat i Ekelöfs barndom och att modershatet blommar ut efter moderns död som en senkommen reaktion på förlusten av fadern  – nåt liknande. Jag tycker av princip att sånt här är äckligt, alla ifrågasättanden av andras upplevelser är en sorts övergrepp. För vi vet ju ingenting. Men då Cullberg inte är vem som helst kan man inte bara avfärda honom. Jag får väl läsa eländet.

Tommy Olofsson skriver i sin lätt nedlåtande recension en mening om Ekelöfs basker som fick mig att fnissa i den sömnlösa natten:

gunnar-ekelof.thumbnail”Fadern kunde vara totalt oförutsägbar, ömsom gråta och ömsom få vredesutbrott. Detta medförde, menar Cullberg, att Gunnar Ekelöf aldrig fick åtnjuta förmånen att ha en nära manlig förebild, inte ens ett motstånd att i opposition slipa sin egen spirande identitet mot. Han fick aldrig lära sig vad det innebär att vara man och blev därför aldrig riktigt karl för sin egen baskermössa.”

Gunnar Ekelöf hade baskermössa utomhus och nattmössa inomhus – för att dölja flinten. Detta tragikomiska faktum säger en del om hans person.

Han blev inte äldre än 60 år, det förvånade mig. Det är väl för att han ser äldre ut. Tärd och sliten efter åratal av alkoholmissbruk. Detta att han byter ut en syster (Gunhild Flodquist) mot en annan (Ingrid Flodquist) är också fascinerande. De var inte bara systrar i biologisk mening, de var som sjuksystrar, de vårdade sin sjuke man och hällde vatten i vinet. Bakom varje manligt geni står en liten självuppoffrande fru, så sant som det var sagt.

Detta skall du veta:
Värken vill ha sällskap
Smärtan vill inte vara ensam
Därför skall du inte gå till sängs
Du skall inte lägga dig till rätta
om du ens kan det
Då blir den en tyrann över din ensamhet

Nej du skall sitta uppe
Du skall vagga av och an
Du skall luta dig kors och tvärs
Du skall sällskapa med dig själv
Du skall skriva brev till någon
om någon finns, annars till ingen
som jag nu
Du skall flytta ting och föremål
från plats till plats
Du skall göra dig ärenden ut i köket
om du har något och kan gå
Du skall tänka tankar om du kan
eller tag ett handarbete, sticka en strumpa
med milslång fot. Du skall hålla sällskap
med din värk, du skall förströ den
ända till den gråa morgonen

P.S. Flera gånger när jag ska skriva ”Ekelöf” har jag istället råkat skriva ”Ekelös”. Jag är helt säker på att Ekelöf (”Mitt namn är Ekelut”) hade uppskattat den felskrivningen.

Soya är fånge

Nu när jag är hemma hos min mor bor Soya i mitt gamla flickrum. Vanna och jag bor i kontoret på nedervåningen, som vi brukar. Det kan tyckas vara lite taskigt, men det är bäst för min mor som är både kattallergisk och kattfobisk.

Soya upplever denna tillvaro som fängelselik, som om hon satt i en cell.

Efter den första tidens chock började hon göra utbrytningsförsök. I sin ungdom lärde hon sig öppna dörrar genom att hoppa upp och hänga sig i dörrhandtaget. Följaktligen försöker hon samma sak här – och lyckas också. Därför har jag nu placerat en stol utanför dörren med tunga böcker så att hon inte ska kunna ta sig ut. Min mor sover för säkerhets skull med sovrumsdörren stängd, hon är rädd att Soya ska komma nedtrippande för trappan och skrämma livet ur henne mitt i natten.

Det låter förfärligt när hon hänger sig i dörrhandtaget. Som om hela huset skulle braka sönder. Ibland tar jag ut henne och Vanna på balkongen, för att ge henne lite omväxling. Då ålade hon sig ut och satte sig på en av bjälkarna. Jag blev livrädd, grabbade tag i henne och tvingade henne tillbaka. Sen dess har hon inte varit på balkongen.