Ernesto ”Che” Guevara

Jag sa till min juristkompis att jag läst en bok om Che Guevara. Hon visste inte vem det var. Det gjorde mig lite paff (läs: chockade mig svårt). Men tydligen finns det en och annan som missat hans namn. De torde inte ha missat hans bild.

Ernesto-Che-Guevara-June-14-1928-October-9-1967-celebrities-who-died-young-29097464-450-450

Jag visste inte så mycket om Che jag heller mer än att han var läkare och hjälte för det kubanska folket. Efter att ha läst Björn Kumms bok vet jag desto mer.

Björn Kumm såg Ches lik när det visades upp för världspressen 1967. Che fick samma död som han själv gett andra: han arkebuserades med ett antal skott.

Den unge Ernesto utbildade sig till läkare, han hade svår astma och ville specialisera sig på allergier. Istället för att börja arbeta som läkare åkte han runt på motorcykel och såg de sociala orättvisorna på den latinamerikanska kontinenten. I Mexiko förenade han sig med Fidel Castro i kampen mot Batistaregimen. De landsteg på Kuba 1956 och stred mot regeringssoldaterna i bergen. För 60-talsvänstern blev Che en ikon och frihetskämpe. Borgerliga debattörer kallar honom mördare eller massmördare.

Jag var nyfiken på det där.

Man kan säga att Che dödade på två eller egentligen tre sätt, två direkt och ett indirekt. Han dödade regeringssoldater i strid och han arkebuserade förrädare i de egna leden (gerillan avrättade till skillnad från regeringsarmén inte sina krigsfångar). Det tredje sättet var när han som befälhavare på La Cabaña, det gamla fängelset i Havanna, hade det yttersta avgörandet när det gällde vilka fångar som skulle avrättas efter revolutionen. Han fungerade ungefär som en amerikansk guvernör, han hade makt att benåda, men han gjorde det sällan eller aldrig. Som Björn Kumm uttrycker det:

”Che trodde på denna revolutionära rättvisa och fann det inte svårt att godkänna dödsdomar, när det gällde militärer och poliser som av folkmeningen identifierats som mördare och torterare. I ett brev till en gammal vän i Buenos Aires skrev han: ‘Arkebuseringarna är något som kubanska folket inte bara anser nödvändigt utan också något som detta folk kräver.'”

Gerillan hade folkets stöd. I Batistas polisstat beräknas 20 000 politiska motståndare ha mördats. Den kubanska revolutionens offer är få i jämförelse.

Björn Kumm gör inget ”psykologiskt djupporträtt” av Che Guevara i boken, som någon påpekat, vilket är lite synd. Alltså resonerar han inte så mycket om varför och hur, det är mer en rakt-upp-och-ner-skildring av Ches liv som gerillasoldat. Men han ställer åtminstone frågan om det var ett blodbad och om Che var ”slaktaren från La Cabaña” som exilkubanerna och USA utmålade honom som. Boken är genomgående Chevänlig, det är inte ett kritiskt porträtt, snarare tvärtom. ”Jag var tung i själen” skriver han i förordet om rapporteringen av Ches död och han slutar med att hoppas att Che finns i mångas drömmar. När det gäller blodbadet hänvisar han till USA:s ambassadör som menade att Fidel Castro genom att tillsätta revolutionsdomstolarna undvek någonting ännu värre:

”Ett verkligt blodbad hade inträffat 1933, när den avskydde diktatorn Gerardo Machado störtades och hans medhjälpare formligen slaktades av upprörda folkmassor på Havannas gator.”

Han ägnar Ches roll i detta drama mindre än en sida. Andra har ägnat den desto mer. Det ligger i deras intresse att framställa Che som mördare men jag tycker att det faller på sin egen orimlighet – av två skäl: 1) Det är rätt att göra uppror mot en förtryckarregim 2) Om Che är massmördare för att han lät verkställa dödsdomar mot Batistas män så är han det på ungefär samma sätt som när Texasguvernören George W Bush med glädje skickade folk i döden – han benådade inte en enda dödsdömd fånge. 152 människor miste livet under Bush’s guvernörstid.

Che hade kanske några fler liv på sitt samvete i La Cabaña, men det är fortfarande en fråga om brott och straff. (Kubanerna själva jämförde det med Nürnbergrättegången.) Nej, jag tror inte att alla som dömdes till döden hade varit mördare och torterare. Jag menar bara att revolutionens avrättningar ska ses mot bakgrund av vad som föregick den.

MER-178g_Che-Guevara-in-the-Congo_1965Det är vad Ches massmördande kokar ner till. Men förmodligen anser de borgerliga intellektuella att Che bedrev ett orättfärdigt gerillakrig både på Kuba, i Kongo (dit han senare kom) och i Bolivia (där han slutade sina dagar).

Jag förundras över gerillasoldaternas personliga uppoffringar. Det var ju inte så att de hade det särskilt kul. I alla fall inte i Bolivia, där Ches tanke var att bygga upp en gerilla för att kunna gå in i Argentina. De var utsvultna, de tvingades slakta sina egna hästar och dricka sitt eget urin och de förlorade ständigt  kamrater på vägen – som drunknade eller sköts ihjäl. Che hade fru och barn kvar på Kuba.

Angående Ches blodtörstighet cirkulerar uppgifter på nätet om att han avrättade en 14-åring. Jag har lite svårt att få ihop det med Ches personlighet i övrigt, han verkar inte riktigt vara typen som tar livet av barn, men vad vet jag, det kanske är sant. – Du och ditt skjutgalna gamla finger! När kubanerna vill få honom att framstå som humanist talar de om att han som läkare vårdade även fiendesoldater, vilket är sant, han var hårdare mot förrädare i krig än mot fienden).

Che blev hjälte av en anledning – för att han stred på rätt sida, folkets sida.

I sin ungdom beundrade han Gandhi, men han ansåg inte att Gandhis ickevåldsväg gick att tillämpa på Latinamerika. De avgörande tillfället i Ches liv kom när han i början av sin revolutionära karriär arbetade som fältläkare och hamnade mitt i ett överfall:

”Jag hade framför mig en ryggsäck fylld med medicin och en låda med ammunition. De vägde för mycket för att man skulle kunna ta med sig båda. Jag tog ammunitionslådan och lämnade ryggsäcken och sprang tvärs över gläntan som skilde oss från sockerfältet.”

Där och då avgjordes hans öde. Fidel ansåg att hans bästa egenskap som soldat var hans dödsförakt. Smeknamnet Che som han fick av sina kubanska kamrater kom sig av det argentinska slanguttrycket ”che” som används som kompistilltal. Han sa det ofta.

Annonser

2 thoughts on “Ernesto ”Che” Guevara

  1. Åh, Victor Jara! Jag visste inte att han sjungit om Che. (Och apropå Salvador Allende så träffade Che honom och skrev en tillägnan i sin bok som löd ungefär så här: ”Till Salvador Allende som vill nå samma mål men med andra medel.” Båda föll offer för CIA.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s