The Black Dog

Peter Englund skrev för några år sen om en gång när han blev så deprimerad att han började planera för självmord. Men:

”Så gick det en tid. Nedstämdheten släppte, av olika skäl. När sommaren kom hade den svarta hunden dragit sin kos, och mina planer på självmord framstod som absurda – som de alltid gör, efteråt.”

Peter tillägger i en kommentar:

”När depressionens grepp har släppt, har jag alltid upplevat dess idévärld och tankefigurer som tämligen absurda, och den dödslängtan den utlöst som nära nog obegriplig. Men när den pågår är den värld som depressionen spelar upp i högsta grad verklig. Den är ett eget system, slutet i sig självt, nästan oåtkomligt för förnuftet. Det är en av de saker som gör en depression så skrämmande att uppleva och så svår att bekämpa.”

Det är det Kristina Lugn uttrycker när hon i dikten befinner sig på hispan:

snart är vi tillbaka
i det normala
automatiska livet
snart ska vi skratta
åt våra plågor
åt att vi trodde
på allvar
att döden
är det bästa alternativet

Vincent_Willem_van_Gogh_002

Det var Churchill som kallade depressionen för the black dog.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s