Övning ger färdighet

Det var lite dålig fika idag på Hundens Hus. Det försvann liksom i hanteringen. Och så drog vi över en kvart med resultat att Vannas godis nästan var uppätet. ”Ta tio godis”, sa fröken hela kvällen. Det blir för fan hundra godis. Och ändå hade jag laddat upp med både korv och äpple och hundgodis från Willys. Nästa gång får jag ta ännu mer.

Första övningen var kontakt vid sidan. Andra övningen var fot baklänges med vändning, eller vad man ska kalla det, så att hunden ansluter till sidan. Tredje övningen var samma som förra gången, den berömda klossen. Av någon anledning är Vanna annorlunda funtad än de övriga hundarna på kursen. De kan lugnt och fint ställa sig och stå kvar i all evighet medan Vanna kasar och hasar hit och dit, MEN hon lyckades sätta ihop tassarna och stå på klossen flera gånger så hon är helt klart på g. Av detta lär vi oss att träning ger resultat. Hade jag inte tränat hela veckan hade hon aldrig klarat det. Fjärde övningen var apport.

20131010_194428[1]

Vi tittade på en film om momenten i lydnadsklass 1, det var gamla Inki Sjösten som visade upp sig. Jag säger gamla för att jag har boken Allmänlydnad och Tävlingslydnad sen jag fick min första hund. Hon och hennes gubbe är gamla bekanta.

Jag blev mycket förvånad när det enda hunden skulle göra under apportmomentet var att hålla  i apporten. Herregud, ska man inte kasta? (Det föder en väldig ångest hos mig, jag är rädd att jag ska kasta på domaren. Jag är så himla dålig på att sikta.)

Annonser

5 thoughts on “Övning ger färdighet

  1. Hahaha, det där jäkla kastandet! Jag kastar konstant apporten längre än nödvändigt. Bävar för när jag ska lyckas kasta apporten på andra sidan ett hinder dessutom, stackars hund…
    Apporteringen är bara hålla i klass 1, himla simpelt kan man tycka men tydligen väldigt svårt att både ta emot & förbli sittandes. Alt överhuvudtaget gripa ett föremål föraren håller fram..

    • Fantastiskt underbart att slippa kastandet. Då kanske t.o.m. jag skulle våga tävla i klass 1. Jo, alltså, det beror väl helt på vilken hund man har. För Vanna borde det inte vara några problem, även om hon inte är så förtjust i träapporten.

  2. Yesss! Duktiga ni är! Tror att det är en retrievergrej att de kanske inte är smidigast i hela världen (utom de pyttesmå jaktvarianterna förstås). Men det går att träna upp *pekar på Selma*.

    Nu vill jag inte göra dig nevös, men sedan när ni kommer till klass tre så ska du kasta metallllllllllen…….. Kanske kall och blöt….. Ett helvete helt enkelt :-). (Jag vet inte hur många gånger jag har kastat den typ rakt upp – lyckligtvis inte på tävling.)

    • Ja, alla retrievrar lyser med sin frånvaro på den här kursen, det är bara smidiga mallar och pudlar! Bara = nästan bara. Kelpien är en ängel på klossen, hon sätter sina små tassar i slow motion medan Vanna kommer klampande och drämmer till på måfå – träffade jag? 😉 ”Men ingen ska säga att jag inte försöker.” /Er flat V

      Att kasta rakt upp i luften är min specialitet. Sen slår den ner i skallen. Tänk om man blir skadad (eller skadar någon annan) under tävling? Vilken försäkring utlöses då?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s