Kössö

Köpstadsö, i dagligt tal Kössö, är en småort och ö i Göteborgs södra skärgård.

DSC_0079

Kössö är skottkärrornas paradis:

DSC_0949

DSC_0115

DSC_0143

Vanna tittade längtansfullt in i den här trädgården:

DSC_0127

DSC_0140

DSC_0201 DSC_0218

DSC_0313

DSC_0383

Jag bullar upp:

DSC_0402

DSC_0476

DSC_0631

DSC_0782

Annonser

12 thoughts on “Kössö

  1. För att hon är svart? Jag tycker att det är mycket svårare att fota Selma än Vippe. Han blir oftast bra på bild och ser dessutom nästan alltid lite vitare ut än i verkligheten.

  2. Mm. Ofta blir hon ju bara en svart klump. Och det är inte helt lätt att fota rörliga objekt heller. Ja, Vippe ser alltid cool ut. Nästa hund ska inte bli svart, men det har jag sagt varenda gång…

  3. Fotografering går först. Det får kanske bli en brun flatte för dig nästa gång :-)? Själv önskar jag mig i första hand en tjockislabrador, alla färger går bra. Men en flatte funkar också förnämligt. Pudlar gillar jag ju, men vet i mitt hjärta att jag ska vara tacksam om jag ror denna enda i hamn ;-). Och så är jag lite nyfiken på shelties, men är kanske lite orolig att de egentligen borde stavas skällties?

  4. Jag har en otäck känsla av att det aldrig kommer att bli någon brun hund, vilket varit målet från början. Du är galen i dina tjockislabradorer. Tyvärr finns det ingen brun jaktvariant. (Jag har haft en stor skälltie, så kallad collie. Avråder.)

  5. Men ska aldrig säga aldrig. Brun flatte? Brun curly? (I dina trakter finns bruna dual-purpose-labbar också – men du gillar väl bara de däringa fasanmisslierna 😉 ). Brun pudel (det finns chokladbruna, men många ljusnar med åren)? Brun Field? Delvis brun springer eller cocker?

  6. Jag gillar inte jaktlabbarna (heller). Jag hade velat ha en mellanvariant av labradoren (inte DP utan någon som ser ut som de gjorde på 1800-talet och med jaktegenskaperna i någorlunda behåll, ungefär som flattarna). En brun, lugn flatte hade varit det bästa, men hur hittar man en sån? Flatte brukar inte stavas lugn. Dessutom har de cancerstatistiken emot sig, jag tror inte jag pallar. Curly var en engångsföreteelse – de är för stora, för enmanshundiga (svåra att lämna bort, fäster sig otroligt vid ägaren) och Inka var liksom för fantastisk för att jag ska kunna tänka mig en likadan. Hon var Den Enda.

    Spaniel är deprimerande av det skälet att de går att träna jakt med men inte är retrievrar, de ska egentligen inte retrievertränas utan spanieltränas. (Ser en sick-sackande spaniel framför mig.)

    Jag har det inte lätt. Ingen retriever lever upp till mina krav.

  7. Ping: Kompakta monster av ondska | Vovven Vanna – Flatcoated Retriever

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s