Drömmen om ett liv

Någon twittrade: 

”Den ständiga känslan av att alla andra får allt. Den är ju falsk, men försvinner ändå inte.”

Jag blev nyfiken på vad det handlade om:

”Står en rottis nere vid affären och skäller samt viftar på svansen just nu.”

Aha:

”Jag vill också ha en hund. Jättemycket.”

btsman_98396221_131535997

”Den ständiga känslan…” Den lämnar mig inte, inget förnuft biter på den. Och ändå finns det ingenting jag kan relatera så mycket till som känslan av att vilja ha en hund och inte kunna få någon (hell, hela barndomen!). Jag försöker slåss mot avundsjukan, häromdagen tänkte jag att det faktum att man avundas andra inte behöver betyda att andra inte avundas en. ”Du sitter inte i rullstol”, som min mor sa en gång i något absurt sammanhang. Typ: ”Åh vilka snygg ben den kvinnan hade!” Men visst – det var allt annat än absurt. Varför avundas andras vackra ben när man överhuvudtaget har ett par ben?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s