Vi ska alltid komma ‘håg dig

”Det är nu snart femton år sedan Björn dog. För mig är han ständigt närvarande. Jag tänker på honom varje dag, jag drömmer om honom minst en gång i veckan (alltid att han har överlevt!) och jag hör hans andrastämma inom mig varje gång jag sjunger sånger som vi sjungit tillsammans.” (Mikael Wiehe i april 2013)

Om man ska ge ut en bok som tusentals människor ska läsa så är det rätt vettigt att korrekturläsa den ordentligt. Som journalist borde man ha ett särskilt intresse av detta. Men Gunnar Wessléns bok om Björn Afzelius lider av de tappade ordens och de ofullständiga meningarnas plåga.

Det hade nog inte Björn Afzelius gillat. Han  hade tänkt bli språklärare och snappade fort upp italienskan när han skaffade hus i Italien.

Gunnar och Björn är gamla vänner. Det hjälper inte. ”Också tomma nätter följs ju av en dag”, sjöng Björn och Gunnar citerar: ”fylls”. Pinsamt, Gunnar!

Till de mer spektakulära inslagen i boken hör att Afzelius på uppdrag av Pierre Schori smugglade in pengar till den socialdemokratiska oppositionen på Kuba. Han hade dem i gitarren. 🙂 Vad man gärna glömmer bort är att Wiehe & Afzelius spelat otroligt mycket gratis, på varannan konsert brukade pengarna gå till olika solidaritetsprojekt.

”Kvinnorna” orkar jag inte kommentera – mer än att Affe idag – i diagnosernas  och sjukdomsstämplarnas tid – säkert hade betraktats som sexmissbrukare.

Det är alltid lite plågsamt att läsa privatlivsskildringar om folk som betytt något för en. Jag orkar t.ex. aldrig läsa böcker om Bob Dylan. Jag är inte intresserad av hans privatliv.

Men Affe… kan man ju inte låta bli. Hans Malmökompisar kallade honom Affe. När han flyttade till Göteborg 1977 blev han Björn för alla andra.

Den här boken är nog mest intressant för de närmast sörjande, dvs. fansen. Det ges inte så många detaljer, men det framgår att båda föräldrarna behandlade honom illa, fadern fysiskt och modern psykiskt. Modern tog dessutom livet av sig när Björn var 24 år. :/ Han berättade aldrig detta för sina egna döttrar. Han var en hemlighetsfull man.

Men han beskrev uppväxten i Ikaros: ”När jag tänker tillbaka på min barndom / ser jag skräckbilder tydligast av allt.” Det är en av hans bästa texter:

För som barn tar man kärleken för given
Allting annat är mot ens natur
I den stund man tar steget ut i livet
är man bara ett tillgivet djur

Jag minns att han sjöng den i Tullbroskolans aula när han var där på 80-talet, ensam med sin gitarr. ”Vill du bli respekterad av din avbild / får du visa din avbild respekt.”

Jag minns ovanligt mycket från den konserten, framför allt vad han sa. Hur släktingar som han aldrig träffat plötsligt stod i farstun efter berömmelsen med Hoola Bandoola. Hur han ständigt blandades ihop med Mikael Wiehe: ”Är det du eller är det den andre?”

Själv brukade han säga att Mikael var storsint och fet, medan han var jävlig och smal – ”tillsammans är vi helt normala”.

Det framgår också att han rent praktiskt inte var en så himla bra farsa, han var – av uppenbara skäl – väldigt frånvarande till vardags. Han var inte bra på att sköta sin ekonomi heller utan hamnade ständigt under hot från kronofogden, men lyckades alltid rädda sig genom att ge ut en ny platta eller turnera flitigt.

familjeliv-och-karleksrelation

Något som förvånade mig var att han hade stränga drag. Barnen fick inte störa honom när han arbetade och inte gå in i arbetsrummet när han inte var hemma, de skulle uppföra sig ordentligt och inte sitta med armbågarna på bordet. I gengäld öste han kärlek över dem och de tillbringade loven i Italien där pappa var på gott humör.

De visste att han älskade dem. ”Att förlora honom är min största sorg i livet och jag kommer nog aldrig att riktigt acceptera att han inte är här” säger äldsta dottern Rebecca. Det var till henne han skrev På egna vingar – det hörs på rösten att han är sjuk (ungefär som på Cornelis sista inspelningar, den är svagare). Det är en komposition av Mikael Wiehe från den tid då Hoola Bandoola sjöng på engelska. Den hette Sun and Summerlight. Affe hade ett gott öga till den och snodde melodin. Sen sjöng Mikael den på konserten till hans minne. Cirkeln slöts.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s