Undulat-Putte

Jag var inne i en zooaffär idag och blev deprimerad när jag såg fåglarna. Det är något som inte stämmer med att sätta undulater i bur. Det är så älskvärda fåglar, vi hade en när jag var liten. Han (hon, visade det sig så småningom) var förälskad i min far. Han flög fritt i köket, varv efter varv. Tills han bröt vingen. Då dalade han långsamt mot golvet. 😦

Han repade sig aldrig efter att vi lämnat in honom i zooaffären för passning under en vecka när vi var utomlands. Jag tror han sörjde halvt ihjäl sig och trodde han var för evigt övergiven. Undulater är mycket sällskapssjuka sällskapsdjur.

Vi lade honom i en ask på en bädd av bomull och begravde honom i trädgården.

Jag studerade någonting som hette degu på nära håll. Man kunde få en för 150 spänn. De var väldigt aktiva och krävde mycket stimulans.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s