Knausgård

Jag har i det liv som jag nu mestadels tillbringar i sängen haft mänskligt sällskap i form av Karl Ove Knausgårds fjärde del av Min kamp. (En genialisk titel, alla undrar vad det är för galning.) Jag har precis påbörjat den femte. 

Knausgårds styrka är att förmedla det triviala i tillvaron och människors sätt att vara. Han påminner om Ulf Lundell i Jack, inte så mycket i språket (Uffes språk är mer originellt) som i öppenheten; att inte dölja något, att blotta allt. (Jack tillhör också Karl Oves favoritböcker.) Här det 16-åriga jagets frustration:

”Inte så sällan önskade jag att vi fortfarande levde på stenåldern så att jag bara kunde ta med mig en klubba ut, slå närmsta kvinna i skallen och släpa hem henne för att göra vad jag ville med henne.”

Han kan inte förstå hur man går från a) påklädd flicka till b) avklädd flicka

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s