Ombytta roller

eller I huvudet på Vanna:

”Denna dag var det matte, inte flatte, som skulle vara apportör. Haha!

Först skulle hon göra ett linjetag. Hon gick iväg, lade bollen på en sten, återvände och gav mig en godbit. Så skulle hon då skicka sig själv. Herregud… vilket slött tempo. När hon kom fram till stenen tog hon bollen i handen (!) och gick i samma slöa tempo tillbaka. Linjen var relativt rak, men farten? *under all kritik*

När hon skulle lämna av bollen sa hon ”varsågod”. Hur töntigt som helst.

Därefter skulle hon göra en markering. Hon gick iväg, kastade bollen, kom tillbaka till mig och gav mig en godbit. (Det var tydligen väldigt viktigt med den där godbiten.) Sen gick hon i samma slöa tempo som under linjetaget och blev t.o.m. stående en stund innan hon lyckades lokalisera bollen. Herregud… Där satt jag och tvingades bevittna eländet. Jag gömde ansiktet i tassarna och tänkte på jaktprovsdomarens ord: ”De kan trava, de måste inte galoppera, men jag vill inte att de gååår.” (Det var när min flatcoated retriever-kollega Loppan hade tappat stinget och promenerade som en söndagsflanör i sökområdet i hopp om att av en slump snubbla över en anka.) Människan gick bara där och gick!

Nä, det var inget vidare. Jag däremot, vars enda roll var att vara passiv, skötte mig utmärkt. Men det ska fan vara flatte med en sådan matte.”

20140324_155826

Det blir mycket passivitetsträning nu framöver, det kan aldrig skada! Flatte ska sitta still, matte får gå (ja, gå) omkring i markerna. Kasta bollar och hämta själv.

Annonser

5 thoughts on “Ombytta roller

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s