Ingenting annat än minnena

Jag blev ledsen när jag läste en dikt av den finlandssvenske poeten Claes Andersson på stadsbiblioteket:

Pappa dog, välsignades, jordfästes, brändes, gravsattes.
Gropen skyfflades igen, blomsterpryddes.
Marken var frusen med en svepning av tunn snö.
Den tjugosjätte januari var kall, vinden snål och obarmhärtig.
Urnan bär man som en nyfödd, försiktigt, rädd att tappa den.
Sedan är det över det som var.
Det fortsätter i oss som dröjer oss kvar bland korsen.
Döden är ingenting hela tiden.

Vanna och jag hade bara ögon för varann när vi gick på kyrkogården – ”bland korsen” – så jag höll på att missa att en liten vit hund med stora öron åkte ryggsäck.20140325_112207a

I Akademibokhandeln bläddrade jag håglöst i en bok om ”seniorkatter” och hur man sköter dem på bästa sätt.

20140325_144354a

Jag är ju av uppfattningen att katter sköter sig bäst själva. I alla fall. Soya är 84 människoår nu och jag tycker att det är underligt – felaktigt – att hon skulle bli 90 om bara två år.

Jag brukar fråga henne: ”Hur ska jag klara mig utan dig?”

Plutos husse och matte är redan i full färd med att planera för nästa hund: samma ras, samma kön. De har kommit på att westievalpar är mycket billigare i Danmark. De har kontakt med en kennel.

Den nya valpen blir hämtningsklar under samma tid på året som Pluto. Han kom på våren. Vi var såna kompisar, han och jag.

Men nu återstår ingenting annat av Pluto än minnena.

Allt är förgänglighet. Och fåfänglighet.

20140325_160453a

När jag kom hem till Vanna efter att ha varit borta i fyra timmar välkomnade hon mig med mössan som hon snappat åt sig innan jag öppnat dörren.

Snart började hon låta och hoppade upp på mig, men passade samtidigt på att sträcka på frambenen när hon ändå hade dem mot mitt bröst.

Två gånger gick hon sedan ner med frambenen mot golvet och stönade. Jag blir alltid själaglad när hon sträcker på sig och nu både sträckte hon på sig och stönade. Hon hade vilat!

Inte dåligt av en  (f.d.?) separationsångestdrabbad hund.

Annonser

3 thoughts on “Ingenting annat än minnena

  1. Inte heller dåligt av matte att träna den separationsångestladdade hunden så fint att hunden går och lägger sig och slaggar när matten är borta!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s