Death is such a sad thing

Det kan man säga.

”Det tog en vecka. Sen hade Mick Jagger skakat av sig den senaste tragedin och stenarna bestämt sig för att rulla vidare.”

Fråga: Hur vet Anders Nunstedt att Mick Jagger skakat av sig tragedin? Och hur skakar man av sig en tragedi? Jag trodde att tragedin var sådan till sin natur att den svårligen lät sig avskakas.

”Hur kan Mick Jagger ta det här beslutet så nära inpå flickvännens död? Han riskerar ju att framstå som totalt känslokall. Är det de övriga i bandet som röstat för att the show must go on? Då framstår de som helt hjärtlösa.”

Varför skulle han inte vara känslokall? Han har ju skakat av sig tragedin.

”Varje sorg är ens egen, och Mick Jagger sörjer förstås på sitt sätt. Eventuellt har han redan sörjt färdigt.”

Ja, har man skakat av sig en tragedi har man nog sörjt färdigt.

Detta skriver han samma dag som Mick Jagger går på begravning.

Det hade varit klädsamt om Anders Nunstedt inte spekulerat i någon annans känslor bara för att beteendet är honom främmande.

Vem vet, just det, ingen vet, Mick kanske upplever det som att turnera är det bästa han kan göra i det här läget, jag vet inte, vem vet, det skulle kunna vara så att han glömmer sin skit när han står på scen och att han därför vill stå på scen? Det är väl inte konstigare än att det finns deprimerade människor på vilka ingen eller få märker någon depression och som hänger sig en vacker dag till allas stora förvåning?

”Framför allt: Är Mick Jagger kapabel att genomföra en världsturné redan om ett par månader? Kommer han palla att ta på sig sitt vargagrin och köra sina patenterade moves till de låtar Stones spelat tidigare i år (‘Happy’ är en av dem).”

Nunstedt kan trösta sig med att alla stora artister är skådespelare. De måste inte vara lyckliga för att sjunga att de är det, lika lite som de måste vara olyckliga för att sjunga att de är det. (För övrigt är det Keith som brukar sjunga Happy: ”I need a love to keep me happy.” Vad Mick anbelangar har han aldrig haft någon brist på love(r)s. Även om L’Wren var hans main person of interest så var hon inte hans enda person of interest.)

Precis efter självmordet skrev Nunstedt en krönika som ägnades åt funderingar över om Stones någonsin mer kommer till Sverige. Han avslutade med att frågeställningen var helt irrelevant nu när flickvännen dött. Well, du skulle kanske inte ha skrivit den krönikan då, din motsägelsefulla jävel?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s