Dag 10

 7/8: Hallands mest krävande led

Idag blev jag livrädd att Vanna ska få blodöra. Öronlappen är så röd – hon har genom sitt frenetiska skakande (och kliande) lyckats skaka (och klia) sig röd. Man ser blodkärlen och jag är rädd att de spricker. Jag tyar inte!

Varför ska just Vanna ha sådana besvär av vatten? Hon som älskar vatten mer än någon annan. Alla retrievrar älskar vatten men det finns gradskillnader även i himlen; vissa älskar det (ännu) mer än andra.

Fast hon får varken fukteksem eller vattensvans… fast vad hjälper det när hon får klåda och öroninflammation.

Man borde ha en hund med upprättstående öron som inte ens vill blöta tassarna.

Att Vannas öron hänger ner är inte bra. (Hur kunde mänskligheten vara så dum att den avlade på hängande öron?) Det blir en utomordentlig grogrund för bakterier. Men jag fattar inte varför inte alla retrievrar får öroninflammation. Varför kan vissa plaska och simma utan fetvadd i öronen medan hon inte ens kan bada med? Jag begriper det inte. Det är väl som med allting annat – livet är bara orättvist. Går varken att förstå eller förklara.

DSC_0126

Vad är det för vita tassar där i fönstret?

DSC_0130

På morgonpromenaden (vid elvatiden) möter vi lantbrevbäraren. Jag har alltid tyckt att det verkar trevligt. Ska man vara brevbärare ska man vara lantbrevbärare.

DSC_0119

”Jag – en utmärkt brevbärare!”

Nere vid kanalen, precis när vi har vänt för att gå tillbaka, flyger plötsligt en jättestor fågel upp. Vad var det! utbrister jag. Den påminde om en pelikan. Efter bara några meter flyger ytterligare en upp. Jag får besked att det kan ha varit häger. Ja! Det verka troligt. Tillhör pelikansläktet.

DSC_0111

Soya får ett plötsligt utbrott av jaktlust. Svansen går fram och tillbaka.

På eftermiddagen gick vi hela Skogsborundan (5,5 km). ”Detta kan mycket väl vara Hallands mest krävande vandringsled…” Vi har ju inga fjäll i Halland. Men jag kan hålla med om att den bitvis var ganska ansträngande och att man nog inte bör vara alltför överviktig. Man hann precis sluta flåsa innan man fick börja igen.

DSC_0187

Ensamma i hela stan skogen

DSC_0298

DSC_0309

DSC_0420

På kvällen fick vi besök och grillade

Jag vet att det är strängt förbjudet…

DSC_0457

för en retriever att dubbelapportera,

DSC_0552

men det kan inte hjälpas!

DSC_0491

”Ska jag lämna av nu?”

gräshoppa

Varje kväll hör jag gräshopporna.

DSC_0587

Annonser

3 thoughts on “Dag 10

  1. Vanna för ha en vattenpolomössa på sig. Synd är bara att de säljer inte en & en! Ler lite. Tråkigt det där m vatten & Vanna att de inte passar ihop. Här legat lågt m Nelly just m tanke på exemen.

    Lantbrevbärare kan ha LÅNGA arbetsdagar!!

    Ha de gott m kram t er tre.

  2. Det var bättre förr. Inte så långa dagar. (Ja, annars får jag köra två fetvaddar i varje öra – ruskar hon ur sig den ena är den andra kvar.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s