Dagens skörd

20140916_141724

Idag gjorde jag det enklare för Vanna genom att gömma dummies istället för tennisbollar och genom att själv gå långt ner i området. Jag kastade ut alla därnere. Problemet har ju visat sig vara att få ut hunden på djupet. När jag själv har varit långt nere går hon själv långt ut. Då uppstår ett annat problem: att hon riskerar att dubbelapportera. Jag ställde mig så att jag skulle se och när jag såg att hon hittat visslade jag. Tredje gången märkte jag att hon fått annat för sig och då ignorerade hon också visslingen = visslingarna. Jag började ryta. (Inte vackert, men vad ska man göra?) Om det var rytandet eller att hon kom på bättre tankar vet jag inte, men hon avstod från att ta upp en annan dummy.

Jag funderar på vad instruktören sa på kursen: att göra avlämningarna attraktiva. Ska jag köra superbelöning även när hon kommer in med apporten? Det har jag inte ansett mig behöva. Hon har aldrig tillhört de där hundarna som kan få för sig att inte komma in direkt – det är bara om hon söker och det finns flera dummies i närheten som hon krånglar och då för att hon vill ha båda.

Hon tycker själv att hon är rationell.

En annan idé (som jag inte har stöd för i böckerna?) är att bara kasta ut en massa dummies rakt framför oss och skicka in henne i högen och vissla när hon tar upp en så att hon får in i skallen att hon ska komma till mig så fort hon har en (enda) dummy i käften. Jag vet inte om det skulle fungera när hon är långt ute och jag inte ser vad hon gör – går det att hjärntvätta henne till detta?

Jag tänkte först låta henne söka efter fyra eller fem men bedömde att det gick så bra att hon fick söka efter den sjätte också. Hittar hon den inte kan jag alltid slänga ut en annan och rädda situationen, tänkte jag. Men hon hittade!

I fredags hade vi en halvtimme på oss före valvakan och jag gick iväg och gömde en boll så att hon skulle få lite aktivering. En plastboll. (Den luktar väl ännu mindre än en tennisboll.) Hon hittade den inte och det var den enda jag hade.

Tiden gick, klockan började närma sig åtta. Hon sökte säkert i minst tio minuter. Nästa gång jag ser henne, tänkte jag, får jag vissla in henne och berömma henne för att hon sökte så duktigt och inte hade gett upp – även om hon avstannat några gånger och sen satt fart igen. Jag ser henne uppe på berget och visslar. Hon kommer med bollen. 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s