Det var ingen billig medicin,

sa apotekstanten. Nej, den här klon blir min ekonomiska död.

Användningsområde
Infektioner hos hund.
Exempel: infekterade sår, bölder, infektioner i tänder och munhåla, mjukdelar, hud samt infektion i ben och benmärg

Det värsta är att veterinären verkade skriva ut det ”så att ingenting händer i påsk”, dvs. så att inte tillståndet förvärras. Inte för att hon själv verkade tro att det skulle förbättras. Mer som en förberedelse inför ingreppet.

Jag har slarvat med tassbadet idag, inte tagit något. Vi är apatiska.

Ingen tratt heller – trots förhållningsorder. Men just nu bryr hon sig faktiskt inte om det, det har väl börjat växa ut lite päls och då är hon inte så intresserad längre.

Annonser

Har ni tänkt på att tumör rimmar på dör?

Här är nånting, sa veterinären, kom och titta. Åh, hon har hittat tumören, tänkte jag. Och det är mycket möjligt, fast hon inte fattar det själv. Ungefär som de inte fattade att de hittat Inkas tumör i strupen. De såg ”nånting” men visste inte vad.

Vi tittade på detta nånting. Höger och vänster tass var röntgad, den skadade respektive oskadade. Den högra såg inte ut som den vänstra. Det satt som två vingar vid klons rot – fråga mig inte vad det heter – och på den högra tassen var det ena området större.

Jag kan inte se att den är av, sa veterinären. Hon ser nånting, men hon ser inte att klon är bruten. Precis som förra gången – varken hon eller hjälpredan kan fatta att den är sönder. Och lik förbannat läker det inte.

”Man vill inte ta bort en frisk klo.”

Det hjälper inte med antibiotika? sa jag, bara för att säga nåt. Nej, för ”det luktar inte”. De sniffade på tassen förra gången också.

Du får bestämma, sa veterinären. Antingen söver vi henne idag eller så väntar vi. Jaha, tänkte jag, vad ska vi vänta på? Bättre väder?

När det gått en stund ändrade hon sig från du till vi: ”Vi måste fatta ett beslut.” Sen satte hon sig framför datorn och sa att hon bokar en tid längre fram. Blir det värre under påsken får jag åka in akut, blir det bättre får jag avboka tiden. Annars operation (och/eller ny röntgen – det tar aldrig slut).

Nu är jag uppe i sisådär 2 800 till ingen nytta (jag har fått 2 000 av morsan) och själva klooperationen kommer att kosta 2 500. Alltså dubbelt så mycket för att de inte kan ställa diagnos, de vet varken ut eller in.

Det är på nåt sätt som om det går troll i sånt här, hittar de inte orsaken första gången så blir det inte som man förväntar sig andra gången heller. Redan första gången åkte jag dit i föreställningen om att de antingen skulle säga att vi får ta bort klon eller att det kan läka på något annat sätt. De visste inte, men vi testade. Andra gången var jag helt övertygad om att de skulle ta klon eftersom det inte blivit bättre. Inte då.

Du får gärna fortsätta med tassbad, sa veterinären. Och jag fick gärna göra slut på Rimadyl-burken (på eget förslag så det är nog inte så noga).

Jag sa till Vanna att det var sista gången igår, det där jävla tassbadet.

All min erfarenhet säger mig att har ingenting hänt på en vecka så händer ingenting på två, detta är nåt slags spel för gallerierna. Ett patetiskt hopp utan förankring i verkligheten.

Jag förstod att de tyckte synd om mig som skulle behöva ta bort klon. Det var INTE roligt. Veterinären såg själv ut som en ledsen hund när hon talade om det. ”Du vet att det är tio dagars konvalescens.” Nej, jag har förstått det som minst tre veckor – innan man kan pensla klon med nagellack för att göra den starkare. Under de tre veckorna får man bara ta koppelpromenader och måste ha sko på tassen. Sen kan allt möjligt gå åt helvete, den nya klon kan bli konstig och den går lättare av. Ha!

Folk säger alltid till mig att man inte ska måla fan på väggen, men jag tycker att det är en bra idé. Det är bara idioter som är optimister. Är du pessimist kan det aldrig bli värre än du föreställer dig i din värsta mardröm.

20150326_173113

Idag fick jag lite oväntat frågan om jag var gravid. Jag fann mig snabbt. (De låter som bekant inte gravida kvinnor eller människor under 18 gå in i röntgenrummet.)

I vilket fall har Vanna utvecklat en så olycklig kärlek till veterinären att hon hellre vill gå dit än till bilen. På fullaste allvar.

Men hon kanske ändrar sig nu när vi alla tre fick hålla fast henne hårt för att kunna klippa båda sporrarna. Det gjorde ont i den onda.

Uppdatering: På kvällen ringer veterinären och säger att hon har studerat plåtarna igen, det brukar hon göra innan hon går hem. Nu tycker hon att vi ska sätta in antibiotika. Den ska vara väldigt kraftfull och gå igenom självaste skelettet. Hjälper inte det hjälper ingenting.

Hästfritt BPH

Jag förstår inte varför allting som har med mig och mina hundar att göra ska vara så förbannat krångligt? Alla andra verkar bara flyta på. De har t.ex. ingen hund som äter sin egen avföring. De tycker att det är ”onödigt att plocka upp” när man går på gemensam promenad och hunden skiter i otillgänglig terräng. (Själv vet man bara att den skiten kommer ens egen hund att äta upp när man vänder tillbaka.) De har inga kastrerade tikar som blir skendräktiga. Det är bara jag som lyckats med konststycket att genomföra en misslyckad kastrering och inte bara en utan två: två tikar på raken. De har ingen hund som tycker att hästar är så obehagliga att de måste ta hänsyn till detta när de ska göra BPH. De behöver aldrig ringa och fråga om BPH:t kommer att ske i anslutning till en hästhage. De har ingen tik som blir aggressiv mot andra tikar utan kan gladeligen låta vem som helst passa den. De passar varandras tikar. Alla passar alla.

46854059-WXacS

Halmstad Hundarena

Detta är Halmstad Hundarena. Först fick jag svaret ”Mig veterligen finns det inga hästar eller kor där.” Det är bara det att det ligger i närheten av Halmstadtravet och vad jag kan se är det hästar på bilden. Om de är tillräckligt långt borta för att inte Vannas svans ska gå ner kan jag inte bedöma – det beror på hur nära vi kommer att vara.

När jag frågade om det var ”gräsplanen” vi ska vara på, där de bl.a. har agility, svarade hen: ”Ni kommer att vara på en inhägnad gräsmatta. Om det är agilityplanen kan jag inte svara på.” Så bra svar får man.

Nu får jag antingen chansa eller försöka hitta ett BPH på ett hästfritt ställe vilket är lättare sagt än gjort. På Hisingen var det hästar. Men jag ska höra med Borås.

Vanna måste (ovillkorligen) göra BPH – annars blir hon inte diplomerad bokhund.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

För jävla synd att det inte är älgar. Dem har hon inga problem med.

Uppdatering: Det blir inget BPH 11/4 eftersom hon högst troligt opereras 8/4.

Sen sticker vi till USA

Kanske gillar jag inte allt fläng
på ett sjukhus. Blir nog mannekäng
Eller fotomodell
Alltid finns det nån snäll
miljonär jag kan ta, tror nog ja’
Och sen sticker vi till USA

Ska bli sjuksyster jag, tralala gavs ut första gången på Sånger om kvinnor 1971. (”Ni är väl medvetna om att Sonja Åkessons text formligen dryper av ironi? Verkar lite onödigt att påpeka det, men man vet ju aldrig nuförtiden.”)

I slutet av juni var läget desperat

Hon svalde den sista gnuttan stolthet och gick till socialen för första gången i sitt liv. Efter dussintals blanketter och intyg, förnedrande samtal och möten, veckor, månader av utredning kom beskedet. Hon får inga pengar eftersom hennes söner har varsitt sparkonto med cirka tiotusen var på: Pengar som deras farmor sparat, pengar som min vän inte kan disponera, pengar som hon inte kan röra utan sin exmans, barnens pappas, tillåtelse. När socialsekreteraren ringde bröt min vän ihop och skrek i luren: ”Jag kan ju lika bra hoppa ut genom fönstret och dö”. Varpå socialsekreteraren svarade: ”Om du har psykiska problem får du söka dig till psykakuten”.

Nej. Min vän har inga psykiska problem. Min vän har ekonomiska problem. Hela samhället har ekonomiska problem. Vårt samhälle kollapsar inför våra ögon, men vi ser det inte förrän våra egna liv kollapsar. Det är inte så många steg mellan dig och fattigdom som du tror. Arbetslöshet, långvarig sjukdom, en skilsmässa, en misslyckad husförsäljning, ett barn som blir sjukt – vad krävs för att ditt liv ska rasa? Livet är skört, din trygghet illusorisk. Och när du står där med nedböjt huvud och ber om hjälp får du ett slag i ansiktet.

Ann Heberlein