Har ni tänkt på att tumör rimmar på dör?

Här är nånting, sa veterinären, kom och titta. Åh, hon har hittat tumören, tänkte jag. Och det är mycket möjligt, fast hon inte fattar det själv. Ungefär som de inte fattade att de hittat Inkas tumör i strupen. De såg ”nånting” men visste inte vad.

Vi tittade på detta nånting. Höger och vänster tass var röntgad, den skadade respektive oskadade. Den högra såg inte ut som den vänstra. Det satt som två vingar vid klons rot – fråga mig inte vad det heter – och på den högra tassen var det ena området större.

Jag kan inte se att den är av, sa veterinären. Hon ser nånting, men hon ser inte att klon är bruten. Precis som förra gången – varken hon eller hjälpredan kan fatta att den är sönder. Och lik förbannat läker det inte.

”Man vill inte ta bort en frisk klo.”

Det hjälper inte med antibiotika? sa jag, bara för att säga nåt. Nej, för ”det luktar inte”. De sniffade på tassen förra gången också.

Du får bestämma, sa veterinären. Antingen söver vi henne idag eller så väntar vi. Jaha, tänkte jag, vad ska vi vänta på? Bättre väder?

När det gått en stund ändrade hon sig från du till vi: ”Vi måste fatta ett beslut.” Sen satte hon sig framför datorn och sa att hon bokar en tid längre fram. Blir det värre under påsken får jag åka in akut, blir det bättre får jag avboka tiden. Annars operation (och/eller ny röntgen – det tar aldrig slut).

Nu är jag uppe i sisådär 2 800 till ingen nytta (jag har fått 2 000 av morsan) och själva klooperationen kommer att kosta 2 500. Alltså dubbelt så mycket för att de inte kan ställa diagnos, de vet varken ut eller in.

Det är på nåt sätt som om det går troll i sånt här, hittar de inte orsaken första gången så blir det inte som man förväntar sig andra gången heller. Redan första gången åkte jag dit i föreställningen om att de antingen skulle säga att vi får ta bort klon eller att det kan läka på något annat sätt. De visste inte, men vi testade. Andra gången var jag helt övertygad om att de skulle ta klon eftersom det inte blivit bättre. Inte då.

Du får gärna fortsätta med tassbad, sa veterinären. Och jag fick gärna göra slut på Rimadyl-burken (på eget förslag så det är nog inte så noga).

Jag sa till Vanna att det var sista gången igår, det där jävla tassbadet.

All min erfarenhet säger mig att har ingenting hänt på en vecka så händer ingenting på två, detta är nåt slags spel för gallerierna. Ett patetiskt hopp utan förankring i verkligheten.

Jag förstod att de tyckte synd om mig som skulle behöva ta bort klon. Det var INTE roligt. Veterinären såg själv ut som en ledsen hund när hon talade om det. ”Du vet att det är tio dagars konvalescens.” Nej, jag har förstått det som minst tre veckor – innan man kan pensla klon med nagellack för att göra den starkare. Under de tre veckorna får man bara ta koppelpromenader och måste ha sko på tassen. Sen kan allt möjligt gå åt helvete, den nya klon kan bli konstig och den går lättare av. Ha!

Folk säger alltid till mig att man inte ska måla fan på väggen, men jag tycker att det är en bra idé. Det är bara idioter som är optimister. Är du pessimist kan det aldrig bli värre än du föreställer dig i din värsta mardröm.

20150326_173113

Idag fick jag lite oväntat frågan om jag var gravid. Jag fann mig snabbt. (De låter som bekant inte gravida kvinnor eller människor under 18 gå in i röntgenrummet.)

I vilket fall har Vanna utvecklat en så olycklig kärlek till veterinären att hon hellre vill gå dit än till bilen. På fullaste allvar.

Men hon kanske ändrar sig nu när vi alla tre fick hålla fast henne hårt för att kunna klippa båda sporrarna. Det gjorde ont i den onda.

Uppdatering: På kvällen ringer veterinären och säger att hon har studerat plåtarna igen, det brukar hon göra innan hon går hem. Nu tycker hon att vi ska sätta in antibiotika. Den ska vara väldigt kraftfull och gå igenom självaste skelettet. Hjälper inte det hjälper ingenting.

Annonser

2 thoughts on “Har ni tänkt på att tumör rimmar på dör?

  1. Tja!
    Tycker vetten verkar vara velig alt okunnig. Eller vill vetten bara mjölka dig på pengar!!!!!

    Jag blir lite förbannad när de ska ta betalt för att lämna beskedet jag vet inte! Kan hon inte rådfråga ngn annan som är specialist på klor?

    Kan du inte be att få röntgenplåtarna skickade t ngn på SLU i Uppsala det finns kanske mera kunskap där. det finns ju en bra vette där som kan hundens skelett som jag pratade m när Nisse var liten som var vettig. Tyvärr har jag inte hans namn kvar.

    Fan jag lider med er om det är t ngn tröst.

    Var sporrarna så stora?

    Ja du säg den glädje som är långvarig.

    Hur som haver: ha de gott.

  2. Nej, sporrarna var inte så farligt långa men eftersom man såg på bilderna att det var en bra bit till pulpan kunde man klippa dem kortare. Jag tror hon ville jämföra också om Vanna reagerade mer när man klippte den klon (?). Ja, man får hoppas att hon inte är okunnigare än någon annan. Bara så förbannat synd att de inte kan veta säkert, men så är det ju ofta, tycker mig känna igen det från humanvården (cancervården). Hur de än gör blir det fel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s