Det gjorde min bror. Han åkte till San Francisco.
Den var väl inte så märkvärdig, sa min bror om duvan i San Franciscos hamn. Men det tyckte jag. Det är inte var dag man träffar amerikanska duvor.
Eller sjölejon. Han påstod att man hade skapat dessa bryggor att ligga och sola sig på enbart för sjölejonens skull.
Därefter åkte han till Phoenix och släktingarna. De bor i en öken. Mannen är mycket trädgårdsintresserad och måste vattna varje dag för att få liv i blommorna. Det regnar ca en gång om året. Som tack för sin gästfrihet ska de få Vilhelm Moberg i engelsk översättning, vilket säkert kommer att passa dem utmärkt med tanke på deras svenska rötter. Serien finns på Bokus.
En dag var det 30 grader varmt. Alla gator var tomma. Ingen är ute. Om det är så öde när det är 30 på våren kan ni föreställa er hur öde det är när det är 50 på sommaren. Alla ligger avsvimmade.
Och solen gick ner över Grand Canyon.
Han poserade även med sitt värdpar, deras son, dennes fru och deras (barnens) åtta barn. Själva har de bara sju barn. De är mormoner – ett talrikt släkte.
Wow! Vilken fantastisk resa han har gjort!
Ja, jag är varken bitter eller avundsjuk.
Hehe! Just San Fransisco säger de som jag känner som har varit där är en höjdarstad. Men vad är den mot Södertälje???
Nej, det är ju där man ska möta våren.