Sjukt stressad

Det är för mycket för mig nu. Igår (på fejjan, klockan var väl typ åtta) meddelade de att uppgiften ska vara inlämnad på torsdag 3/9. Jag skrev då surt att jag kallt räknat med att den ska vara inlämnad i helgen som kommer eftersom de inte satt något datum och vår nästa träff är måndag-tisdag 7-8/9. Jag har reserverat boken och får den förhoppningsvis i morgon, i värsta fall i övermorgon. De = projektledarna för bokhundsutbildningen.

Att jag levt tre år i yttersta fattigdom (nåja inte jämfört med tiggarna men jämfört med Medelsvensson) gör att jag inte kan tänka på något annat sätt än i termer av vad som är billigast. Jag kan inte tänka mig att köpa en bok om jag kan låna den. Etc.

Särskilt inte när den kostar 331 kr = en veckas mat. Sådär ungefär.

Idag hällde jag först upp en tallrik fil, glömde bort att jag gjort det och hällde upp en till. I förrgår stoppade jag ner min gps istället för min systemkamera i ryggsäcken trots att jag skulle ta spårvagn och båt.

Men… än har jag inte gjort som en av de andra deltagarna på utbildningen som tydligen kom till en hundkurs utan hund. Det har ännu inte hänt.

Två dramatiska händelser

inträffade idag på jobbet.

1) Jag kommer upp till vårt (Michaelas och mitt) gemensamma arbetsrum och upptäcker att datorn är på. Javisst ja, glömde stänga av eller rättare sagt tänkte stänga av när jag kom upp nästa gång samma dag, men det blev ingen nästa gång den dagen (häromdagen?). Sätter mig framför datorn och tänker: Är det inte lite kallt? Fönstret står ju öppet. När jag ska stänga det upptäcker jag till min fasa att det är blött på golvet. Skulle jag ha stängt fönstret? Det var inte jag som öppnade det! Och jag tänkte inte på det. Man känner sig som en främling däruppe, det ligger på andra våning och det är inga andra bibliotekarier som sitter där, bara vi. (Det är folk med social anknytning – socionomer och sånt.) Nu upptäcker jag till min ännu större fasa att det inte bara är blött på fönsterbrädan och golvet under fönstret, det är blött hela vägen bort till dörren. Som om vattnet runnit i en ränna. Och det är stora fläckar precis där vattnet dragit fram som får mig att misstänka att det är just vattnet som orsakat dessa skador. Hu!

Jag ser framför mig hur jag kommer att stå inför chefen som ett offer inför sin bödel. – Erkänner du att du glömde stänga fönstret tisdagen (ev onsdagen) den 25 augusti 2015 (ev. den 26) och därmed orsakade denna förödelse?

Fy fan. Jag tar socionomernas hushållspapper som står i deras kök och torkar hela golvet (hejhej säger de när jag kommer ut i köket för att ta deras hushållspapper).

Stackars mig.

Jag ringer min mor (i brist på far). Jag märker under samtalet att jag med nageln kan skrapa bort beläggningarna och drar en suck av lättnad. Då måste de ju gå att städa bort. Någon halvtimme senare har fläckarna liksom upplösts på något mystiskt sätt. Den blåaktiga hinnan är borta och golvet ser bara lite normalt slitet ut. Inte så att man studsar till och tänker: Men vad i hela världen har hänt här? Lite svarta ränder bara.

2) Fem i fyra går jag ner för att ha yttre tjänst (vi skiljer på yttre och inre) och gör återigen en fasansfull upptäckt – den dörr jag gick upp igenom kommer jag inte ut igenom. Den är låst och stängd och jag har ingen nyckel.

Stackars mig. Igen.

Därnere är det tanter som också bor i Medborgarhuset som gått hem för dagen. De håller på med ”samlings- och festlokaler”. Jag förstår inte hur detta kan innebära heltidstjänster för typ tre personer men det gör det visst.

Desperat knackar jag på glasdörren i hopp om att C eller P, som sitter runt hörnet, ska höra. De är dock döva.

Tack och lov hade jag mobilen med mig och tänker att jag får leta reda på numret till biblioteket och ringa dem, hur fånigt det än känns. Sen kommer jag på att jag hörde någon däruppe. Nån snubbe. Kan inte han släppa ut mig. Det finns en dörr till men jag vågar inte testa om det går att öppna den, tycker mig se något om ”larm” och blir livrädd.

(En gång när jag gick hem från domstolen började det tjuta som fan och jag skämdes som en hund för att jag bara gick. Jag fick panik – den krystade förklaring som alla använder sig av som reagerar fel. Dagen efter gick jag drypande av skam till vaktmästaren och bekände mina synder, jag hade råkat larma polisen. Men han hade varken hört eller märkt nåt. Inget hade hänt. Efter det hade jag stark beröringsfobi med alla handtag när jag skulle ut ut huset och stålsatte mig varje gång.)

Nå, jag går uppför trapporna, tittar in i ett rum där det sitter en ”karl” (ursäkta ordet, det är fult), presenterar mig, varpå han presenterar sig (chef över daglig verksamhet – i huset finns även lätt utvecklingsstörda personer) och han följer med mig nerför trapporna men säger att den dörren kan han inte öppna, däremot en annan, den som jag inte vågade öppna. Det visade sig senare att även jag hade kunnat öppna den.

Fattas bara att man blir inlåst på toaletten à la brorsdottern på Schiphol.

”Pappa sätter upp ugglan”

På jobbet pratade vi om Shakespeare (jag läser His life and plays) och jag sa att jag trodde att jag hade varit i hans barndomshem. Jag har vaga minnen från vår charterresa till London när jag var elva. Nu ikväll kollade jag och mycket riktigt; på baksidan av en suddig 80-talsbild har jag skrivit: ”William Shakespeares hus.”

Jag undrade vad den vita graven var för grav. Svar: Churchills.

Sen vände jag på ett kort av min far på en stege, där hade jag skrivit: ”Pappa sätter upp ugglan.” Så fort jag läst det brast jag i hejdlös gråt.

Den ugglan hängde där i alla år. En sån där vindflöjel på taket (som Inka brukade skälla på – eller om det var Vanna).

Prince Charming

Det har länge diskuterats huruvida His Royal Highness Prince Henry of Wales, även kallad prins Harry, är son till Diana och Charles eller om han är son till Diana och hennes rödhårige älskare James Hewitt. Den senare gör gällande att han inledde förhållandet två år efter prins Harrys födelse. (”Under hypnos ska Hewitt dock ha medgett att han och Diana träffades redan 1981 och sedan dess har det pågått vilda spekulationer om att Hewitt skulle vara prins Harrys biologiske far.”) Prins Harry ser inte precis ut som sin bror och inte heller som sin mor. Men, som någon vis person sa, han kan brås på sin morbror, earl Spencer, som också är rödhårig. Jaja, inte vet jag. Vad jag vet är att prins Harry gör ett osedvanligt sympatiskt intryck. Han är liksom levande.

harry

Här är prinsen med fyrbent sällskap. Harry har ingen egen hund – folk tror att han kommer att skaffa en först när han fått ordning på tillvaron.

För övrigt kommer corgin som rojalistisk hund att dö ut med drottningen. Ingen annan i familjen uppskattar dessa skällande monster. The Duke and Duchess of Cambridge, dvs. Will och Kate, har skaffat cocker spaniel.

Tjugo över elva

gick Vanna och jag upp idag. Vi var lite trötta.

Jag har bestämt för mig att Anders Hallgren skriver någonstans att hundar kan vara ensamma i upp till sex timmar om de är ensamhetstränade och ordentligt aktiverade.* Men när jag letar i böckerna hittar jag ett annat ställe där han är ovanligt generös med tiden: ”Är din hund regelbundet ensam mer än 7-8 timmar per dag, är risken stor att det är för mycket och att det är orsak till problembeteenden.”

Vanna kommer att vara regelbundet ensam mindre än sju timmar om dagen. Än så länge verkar hon klara det. Varje morgon går vi en promenad med aktivering som tar ca en timme. Vi tar trapporna upp i skogen så att hon får vara lös och antingen gömmer jag bollen eller så avslutar jag med att gömma en deciliter torrfoder, det tar ungefär tio minuter för henne att nosa upp på gräsmattan. När vi kommer in är hon så trött att hon lägger sig på sidan med ett stön. När jag kommer hem stönar hon också – av välbehag.

Vad jag förstår finns bara Jordbruksverkets rekommendationer:

”Alla hundar behöver daglig motion och regelbunden rastning. Du bör rasta din hund åtminstone var sjätte timme dagtid, valpar och äldre hundar dock oftare.”

Det gör ju att alla som går hem på lunchen beter sig lagenligt. Detta understryks av själva inledningen till ”Så sköter du din hund”:

”Hundar är flockdjur. De mår inte bra om de är ensamma utan behöver träffa både människor och andra djur. Det är särskilt viktigt att de får träffa människor flera timmar om dagen och att de aktiveras. Det är inte bra för hunden att vara ensam under en hel dag och inte bli rastad eller på annat sätt aktiverad förrän fram mot kvällen.”

Här kan man inte tolka det annorlunda än att det är OK att lämna hunden över fyra timmar, komma hem på lunchen, rasta den och vara borta i mer än fyra timmar igen.

Men många, särskilt Anders Hallgren, är av åsikten att hundar mår dåligt av att vara ensamma nio timmar om dagen och själv har jag alltid ansett att det är absurt. Herregud så många problem som hade löst sig med sextimmarsdag!

Det har alltid varit min stora ångest som hundägare; hur man kombinerar hundägandet med heltidsjobb. Tanken är att jag ska jobba heltid så småningom. 75% är bara tillfälligt. Den dagen, den sorgen.

*”En vuxen hund kan lära sig vara ensam ca 5-6 timmar totalt på en dag.”

Vanna åker utomlands

Jag och husse (f.d.) är med taktfasta steg på väg mot Danmark! /Vanna

Varje gång jag varit på dass på båten eller i en affär i Helsingør sprack Vanna upp i ett stort leende. Man får vara glad att någon är glad att se en!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vanna hälsar på sig själv.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Detta är alltså Hamlets slott eller det slott som man förmodar att Hamlet utspelar sig på. Shakespeare kallade Helsingør för Elsinore (allmänt kallas också slottet för Elsinore) och när det nu bara finns ett slott i Helsingør/Elsinore så… drar vi alla slutsatsen att det är Kronborg. Det är inte helt omöjligt eftersom Shakespeare hade flera skådespelarkollegor som varit och spelat teater i Helsingør, han kan ha fått slottet beskrivet för sig.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu är jag inne på slottet och mår som en prins(essa)…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag kastas rakt in i äktenskapet mellan kung Fredrik och drottning Sofia. Meningen var att Fredrik skulle äkta en kvinna som kommit till Danmark som potentiell gemål men när han, vid 38 års ålder, lade ögonen på 14-åringen i sällskapet, blev han så förälskad att han friade till henne istället.

Sen levde de lyckliga i alla sina dagar. På riktigt. Sorgligt nog brann slottet ner 1629  så vad man egentligen går omkring i är återuppbyggnaden (som gick förvånansvärt fort, tio år senare var det restaurerat av Kristian IV).

Varje sommar har man en Shakespearefestival och mer eller mindre kända skådespelare spelar Hamlet. Som t.ex. Jude Law (grisigt snygg) 2009.

Min favorit – Derek Jacobi (Jag, Claudius) 1979.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På stranden hittade Vanna en vän eller om det var hon som hittade henne.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA