Kinnekulle

På sträckan Göteborg-Alingsås höll jag på att svimma några gånger för att det var så sinnessjukt vackert. Sen körde jag i dimma upp till västgötaslätten där solen bröt igenom. Jag rös när jag passerade caféet i Blomberg. Rös bokstavligen.

Annonser

One thought on “Kinnekulle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s