Undrens tid är inte förbi

I onsdags frågade jag småttingarnas fröken om de kommer båda på fredag eller en och en. Hörde jag inget under torsdagen skulle jag ta N först och J sen.

De går i samma klass (tvåan) och är ”inte rädda men väldigt försiktiga” och gör allting ihop.

I ett svagt ögonblick sa jag ja till att båda fick läsa samtidigt, dvs. den ena lyssnar och den andra läser. Min tanke var att det bara skulle vara första gången och att de, när de insåg att jag inte skulle slå ihjäl dem, skulle våga komma ensamma i fortsättningen.

Fröken var dock tveksam och fruktade det värsta, ehuru hon försökte övertala dem. Något hon verkade ha lyckats med då det var helt tyst hela torsdagen.

Klockan åtta på fredag morgon ringer det i mobilen, det är fröken. N har precis brutit ihop och börjat gråta av ångest över att gå själv. Inget annat att göra än att hämta upp dem båda två. Halv nio stod Vanna och jag och mötte dem vid grinden (de är för små för att få lämna skolans område utan vuxet sällskap) och så traskade vi till biblioteket.

J läste ”Noa får en katt”. Det gjorde hon på mindre än fem minuter. I pausen fick Vanna leta godis under burk. Därefter hade jag tänkt att N skulle läsa en annan Noa-bok men hon valde givetvis samma. Hon behövde mer tid.

20151211_084057

När N läste för V låg V som vilken bokhund som helst (!!!) med huvudet i knät.

För att kontrollera läsförståelsen ställde jag tre frågor om bokens innehåll.

N undrade vad som hände om de svarade fel. Det händer ingenting, sa jag. Vad händer om vi svarar rätt, undrade hon då. – Ingenting.

Jag frågade J vad katten hette, det hade hon glömt. Men hon kom ihåg att de lekte med en boll och att det var pappan som räddade ner Misse ur trädet.

Annonser

5 thoughts on “Undrens tid är inte förbi

  1. Äh, hör du, låt dig nu vara nöjd med det som ni gjorde bra, inte bara missnöjd med det som inte funkade lika bra! *rassida för amatörfröknar som ibland viftar med pekfingrarna och ser stränga ut* 😉

  2. Jo men jag gruvar mig för examinationen eller vad man ska kalla det… Projektledaren ska komma på besök och se hur det går. Antingen blir hon godkänd eller så blir hon underkänd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s