Mitt liv som pingisspelare

”I mitt nästa liv ska jag banne mig bli pingisspelare i landslaget. I 103-årsåldern ska jag dö mitt i en smash och alla ska applådera mig med pingisracketar i händerna.”

Har jag berättat om den gången jag tävlade i pingis och avsiktligt förlorade?

Falkenberg hade stolta anor. 1971 vann Stellan Bengtsson VM och hyllades vederbörligt på Rådhustorget när han kom hem. Jag vet inte om han slängdes i fontänen. Det var före min tid.

Marie och jag tog i elvaårsåldern pingislektioner i Visningshallen. (Nu ersatt av Falkhallen utanför vilken Stellan står staty.) En vacker dag var det turnering. Jag minns inte om det var en eller flera dagar, jag minns bara att jag gick vidare och vidare och vidare tills jag var uppe i semifinal. Samt att jag aldrig förstod vart jag skulle ta vägen och att Marie fick hjälpa mig att hitta rätt. Hallen var full av folk och det stod pingisbord överallt och jag begrep som vanligt ingenting.

Jag har alltid varit vilsen i världen.

När jag väl nått semin sa jag till mig själv: Det här går inte. Jag får inte vinna. Jag måste förlora. Jag märkte att jag var bättre än motståndaren. Om jag spelade som jag kunde skulle jag vinna. Det fanns inte en chans att hon kunde besegra mig, hon var klart sämre. Alltså fick jag anstränga mig för att förlora men jag fick anstränga mig på ett snyggt sätt: det fick inte verka för uppenbart och helt värdelös var hon heller inte. Jag förlorade några bollar hit och dit och hon vann en förhållandevis knapp seger.

För vad hade annars hänt? Jag hade riskerat att vinna. Jag hade blivit hot stuff. Jag hade varit avundsvärd. En person som man kunde avundas. Det klarade inte mitt självhat. Av hat till mig själv förlorade jag denna match – och tävlingsspelade sen aldrig mer.

Av någon underlig anledning hade jag bollsinne. Jag var bra i pingis, jag var bra i badminton och jag var bra på tennis. Jag var bra i basket, jag var bra i volleyboll och jag var bra på handboll. Alla bollsporter utom fotboll. Det kan ha varit ovana. Men mest feghet. Jag avskydde att stå i mål och trodde bara att jag skulle få bollen i fejjan. Och jag avskydde att folk kunde fälla mig på plan. Jag avskydde liksom hela grejen. Jag var rädd om mina smalben! Ingen annan bollsport fick mig att känna så. Men vi spelade som sagt aldrig fotboll. Det ingick inte i skolans idrottslektioner.

Ett tag var självaste f.d. landslagsmålvakten i handboll vår vikarie. Han berömde dels min handbollsförmåga (jag pangade på när han stod i mål) och dels min längdhoppskapacitet. Han var övertygad om att om han fick träna mig (kom aldrig på fråga) skulle jag kunna gå (dvs. hoppa) riktigt långt.

Att jag hoppade högst i klassen skyllde jag på min längd. Är man två huvuden högre än alla andra är det inte så konstigt att man hoppar högt. (Jmf. Patrik Sjöberg. Ej Stefan Holm.) Jag rev medvetet ibland. Precis som jag förlorade i pingis. Man vill inte hoppa för högt, inte utmärka sig.

Jag hatade att utmärka mig. Jag ville vara en död liten kropp, insvept i folie.

Paradgrenen var kulstötning! Det tävlade jag i två gånger och där vann inte självhatet, där lyckades jag besegra självhatet så mycket att jag fick kliva upp överst på pallen. De bästa i varje klass plockades ut till ett skolmästerskap som gick av stapeln på Idrottsplatsen.

J-O Waldner fyller ett halvt rum i sin trea med pokaler. Jag fick en guldfärgad bricka.

När jag tänker tillbaka på min barndom, ser jag, som Björn Afzelius, skräckbilder tydligast av allt. Ja, de gånger de skrämde eller slog mig…

Annonser

One thought on “Mitt liv som pingisspelare

  1. Synd att du gav upp din idrottsliga karriär. Du är ju duktig på många sätt. fysiskt som psykiskt. En tjej med många olika fasetter. Ha en skön lördag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s