De fyra punkterna

  • klicka innan du rör dig
  • klicka bara (när nosen är) på doftkällan
  • belöna ovanpå doftkällan
  • belöna flera gånger vid doftkällan

Jag hade fasat för kvällens lektion. Vanna är på sitt trista humör. Hon tvärstannar på promenaderna etc. Idag när hon tvärstannade gick jag henne till viljes och vände om (det brukar vara det hon vill) men då tvärstannade hon åt andra hållet också. Det var en ny variant.

För några veckor sen fick hon det av veterinären utskrivna medlet mot skendräktighet för första gången någonsin. Det har inte haft någon som helst effekt.

Det värsta är gnället och den allmänna rastlösheten. Hon kan väcka en fem på morgonen för att hon vill ha mat. När man väl går upp FLYGER hon som en dåre ur sängen. Rättare sagt, så fort man rör en liten liten fena. (Vilket innebär att hon flyger ur sängen upprepade gånger, även om jag försöker ligga helt stilla.) Det finns ingen som har så kort reaktionstid som hon i dessa dagar!

Jag svär att jag inte kan röra mig en millimeter i sängen. Jag är helt säker på att ingen hund slår Vanna på fingrarna – så att säga – när det gäller den egenskapen. 

Vi talar om en reaktionstid på 0,00000000000000000000000000001 sekund. Hon skulle vinna nattduellen överlägset om det fanns en Mästarnas mästare för hundar.

Men hon hade kanske gnällt av sig idag för hon skötte sig över förväntan. Tack och lov är det så med denna skendräktighet att hon inte är skendräktig konstant, dvs dygnets alla timmar. Bara sådär en tredjedel. 😉

Förra gången var hon så uppgasad att hon gasade upp sig själv på möblerna när man pekade i luften. Nu höll hon sig åtminstone på golvet. Vi avslutade med ett s.k. blindsök. Det var svårt både för hundarna och oss. Svårt för hundarna beroende på att vi på något undermedvetet sätt hjälper dem när vi själva vet var doften är – svårt för oss för att vi ska sträcka ut armen till Hitlerhälsning, förlåt, sträcka upp armen i riktning mot domaren (i det här fallet kursledaren) och säga ”Markerat” när vi tror att hunden har hittat. Att Vanna var i närheten fattade jag på den ökade sniffintensiteten, men vi skulle inte säga till förrän hon var stilla med nosen på vad vi trodde var doftkällan. Detta visade sig omöjligt. Till slut blev jag tvungen att vifta med armen trots att hon bara nosade runt på området. Hur ska jag kunna veta när nosen är på doftkällan om hon inte är väldigt stilla?

Han avrådde i vilket fall från att göra dessa blindsök för ofta. Jag satt mest och funderade på vem han hade tänkt skulle göra dem åt mig.

En mycket glad påsk

Jag hade en mycket glad påsk. På annandag påsk åt jag t.ex. amerikanska pannkakor. Det har jag aldrig gjort förut. På långfredagen åt jag svenska våfflor. Långfredagen var ju våffeldagen. Vi åt också laxpudding – det gör vi alltid på långfredagen. På påskdagens kväll åt vi lamm och spelade kinaschack. Jag blev tvåa (av fyra deltagande).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Helgen gick i njutningens tecken

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vanna vill ha laxpudding!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Månn’ ädlare att lida och fördraga…?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är inte banan, det är potatis

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Äten och dricken

20160327_181200

Påskkärringar

20160327_143148a

The real thing!

20160327_144134a

Det är inte potatis, det är banan

Sonja i mitt hjärta

              (På Halmstads åkrar)

Horisonten är snävare än man kan tro
här på Halmstads åkrar.
Som i alla andra Sveriges städer
är förorterna gråvita grågula gråbruna
grågråa.

I de finare kvarteren
utanför radhusstallen
hänger rosenamplarna i givakt
över oklanderliga gräsmattor
över oklanderliga rabatter.

Är det spänningslös söndag
– ingen match på Örjansvall
kan man förstås ta en promenad på Galgberget
för att dricka kaffe – sommartid –
och titta på döda hundar
(Här vilar Nero, vår älskade, 13 år)
(Här vilar King, vår älskade, 7 år)
(Här vilar Tussi, älskad och saknad)
(Här vilar Sussi, älskad och saknad)

Några kärleksminnen över dom som ljutit döden
i galgen som ju måste ha funnits här
syns däremot inte till.

Men i närheten av utkikstornet
lär en av Halmstads unga busar
ha grävt ner en k-pist
som han stulit på I 16.

Sonja Åkesson (Halmstadsvit; Hästens öga 1977)  

Vykort från Halmstad

När jag satt utanför McDonald’s och väntade på Vannas f.d. husse kom det först en buss som var på väg till Sjukhuset och sen en buss som var på väg till Kärleken.

20160329_163311

Högskolan

20160329_144841

Det gamla stadsbiblioteket

20160329_145313

Det nya stadsbiblioteket

20160329_150721

Picasso

20160329_150824

Bron över floden Kwai Nissan

20160329_161343

Slottet

20160329_151200

Tre Hjärtan och Sankt Nikolai kyrka

20160329_151311

Carl Milles: Europa och Tjuren

20160329_151356

Lilla Vanna på Stora torg

20160329_152347

91:an

20160329_152213

Isbjörnar i Halmstad?

20160329_152150

Norre Kavaljeren (låg här)

20160329_152445

Norre Port

20160329_152545

Norre Katts park

20160329_152656

Hallå hela pressen – radion och TV:n

20160329_152804

Hallands landskapsdjur är laxen

20160329_152835

Den gamla brandstationen

20160329_152935

Halmstads stadsvapen är tre

20160329_160616

Hårsalong

20160329_153837

Halmstad föddes år 1307

T.o.m. Per Gessle duger när man får hemlängtan

Som falkenbergare har man aldrig älskat Halmstad, men man har jobbat där och lidit där och övningskört där och det räcker att Per Gessle öppnar käften för att man ska känna sig hemma vare sig man vill eller ej.

Per Gessles bror hade varit notarie på min arbetsplats. Ens pojkvän festade med dem innan de slog igenom. Marie Fredriksson var ihop med en kompis kompis. Osv. osv.

Vi är barn av hav och kust och en småstad, Harplinge och den halländska myllan.

Det är samma med Jörgen Persson, bara för att han är uppvuxen på Vallås känner man omedelbart en inre samhörighet! Du och jag, Jögge.

Halmstad.12

På 1920-talet fanns en busslinje i Halmstad som trafikerade sträckan Kärleken – Lasarettet – Kyrkogården.

Drömmen gick i kras

Drömmen om att Vanna någonsin ska lära sig vad ordet boll betyder gick nog fullständigt i kras när jag genomförde följande pedagogiska experiment:

Jag sätter Vanna på trasmattan i vardagsrummet. Jag går bort och lägger en boll och en tiger på golvet. Jag lyfter bollen och säger övertydligt: BOLLEN. Jag lägger ner den igen. Jag lyfter tigern och säger: ingenting. Jag lägger ner den igen. Jag lyfter bollen en gång till för säkerhets skull och upprepar BOLLEN. Jag går tillbaka till Vanna och frågar: ”Var är BOLLEN?” Vanna ser strålande lycklig ut och lämnar mig för att först ta tigern och därefter bollen i ett och samma grepp. (Varför nöja dig med en när du kan ta två? Det blir mycket roligare så!)

Ibland tror jag att hon är på väg att fatta att BOLLEN = bollen, men gårdagens övning fick mig ånyo att (starkt) tvivla. Idag gjorde vi om det med samma negativa resultat.