Fjärde gången på korvkursen

Hur har det gått? frågade instruktören och jag gjorde en grimas. Eller grimasch som Cornelis föredrog att stava det. Redogjorde därefter för problemen.

Det är ganska vanligt, sa han, att hundarna blir fixerade vid godiset. Då brukar folk antingen gömma godiset i fickan eller göra som du – ta mindre gott godis. Att gömma i fickan är ingen bra lösning, det tar för lång tid mellan klick och godis (hunden hinner släppa doftkällan). Du valde den minst dåliga lösningen.

Det svåraste är att hantera klicker, godis och koppel. Jag är van vid att ha en godisbit (i bästa fall) i handen, men vi ska ha tre eller fyra. Det är ett rent helvete att få fram dem på ett lämpligt sätt i ett lämpligt ögonblick. Han var inne på att man skulle ha klickern i vänster hand och belöna med höger men det funkade inget vidare så jag kör tvärtom. Det är bara det att då krockar kopplet med godiset.

Nu plötsligt fick vi veta att vi skulle använda bajspåse när vi tog i möbeltassarna (som jag ännu inte införskaffat). Vi fick köpa en flaska eukalyptus för femtio spänn. I samband med detta viftade han med en flaska som var full med vatten och möbeltassar. Det var förbrukade möbeltassar. Man skulle ha även den flaskan i kylskåpet. Man kunde inte bara ta möbeltassen och slänga den i soppåsen och man kunde absolut inte ta den med sina bara händer, då skulle det lukta eukalyptus överallt. Man fick heller inte gå direkt ut till soporna med den, då skulle det också lukta eukalyptus överallt. Stor risk för förvirring.

När flaskan var full med möbeltassar skulle man slänga den. Men jag förstår fortfarande inte vattnets funktion. Kan någon förklara? Går det att läsa sig till på nätet?

Han kom också med den chockerande uppgiften att hans egen hund enbart belönas med morot. Det är hans (hundens – inte hans egen) morot. Han har morot som morot. Vi kursdeltagare kunde dock inte byta ut korven mot morot, det är först när hundarna är så duktiga som hans hund som det är möjligt. Morot är så himla bra för det går rakt igenom hunden. Noll kalorier!

Till skillnad från all denna korv som Vanna stoppas full av och som ger henne korvögon och korvsvans. Varje lyckat doftsök belönas minst tre gånger. Med tanke på att de hann med ca tjugofem sök blir det ett oräkneligt antal korvbitar.

På hemvägen var det stopp i Götatunneln och trafiken dirigerades om med felkörning från min sida som följd. Jag fick åka tillbaka och köra över Älvsborgsbron för att komma hem. Istället för 12 minuter tog det 31.

Vanna var sammanlagt ensam i sju och en halv timme utan att knorra. Rättare sagt är det just det hon gör: knorrar när man kommer hem. Först knorrade hon av välbehag när jag varit borta i fem timmar och sen knorrade hon av välbehag när jag varit borta i två och en halv (jag blev tvungen att jobba i Kortedala mellan fem och sju, det var inte planerat!) Halv åtta åkte vi till kursen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s