Oxford 16-05-04

Jag har ju aldrig bott i ett guest house förut så jag blev lite chockad när jag kom in till frukosten på morgonen och såg några flingpaket stå i ett hörn och någon tekanna i ett annat. Excuse me, sa jag till det asiatiska paret, is this everything?

Nja, om jag ville ha cooked breakfast fick jag ”kalla på henne”, som vore hon en hund. Grejen är att man aldrig ser någonting av henne, hon vars namn man inte känner. Jag tror inte hon presenterade sig. Mitt ställe kontrasterar starkt mot min brors ställe. De har världens trevligaste värdpar. Deras ”hon” heter Pammy.

Jag ringde på en klocka. I samma ögonblick ”hon” kom in såg jag mig tvungen – hur obehagligt det än var – att ta upp toalettproblemet. Det är svårt att spola, sa jag. To flush. Under gårdagens kväll hade jag upptäckt att om jag trycker ner den tröga spaken så hårt som möjligt samt håller ner den så länge som möjligt finns en liten möjlighet att pappret åker med i spolningen. I morse tog dock pappret slut. Det blev jag också tvungen att påpeka.

Det säger något om guesthousets ringa standard. Dels får jag inte en hel pappersrulle vid ankomsten, då hade den ju inte tagit slut, dels får jag ingen i reserv.

När det gällde spolningen sa hon att så är det ”always” – bara att leva med. När det gällde pappret skulle jag inte gnälla (sa hon inte, men tänkte) eftersom städerskan skulle komma med en ny rulle under dagen.

Det asiatiska paret går ut. In kommer – försöker komma – en engelsman med – höll jag på att säga – respirator. Jag menar rullator. Jag rusar fram: ”Can I help you?” Han inser det hopplösa i företaget och vänder. Kommer därefter instånkande utan detta redskap. Sitter och muttrar för sig själv och tittar på solen. ”It’s very beautiful”, säger jag.”Very green.” Man vill inte vara en sur utlänning. ”Everything is going in the right direction”, säger han, ”this time of year.” Jag instämmer. ”Exactly.” Sen dör samtalet ut. Jag övervägde att säga något om att jag åkt buss från London igår, men orkade inte. Jag ville bara äta min frukost – som jag nu fått in på en tallrik. Eller ville och ville. Det såg väldigt oaptitligt ut. Så oaptitligt att jag inte ens på begäran skulle kunna förmå mig till att fotografera den. Det vore som att fotografera en spya (ursäkta). Särskilt för mig som inte gillar bönor. Det skulle aldrig falla mig in att äta dem. Korv + baconskiva = horrible.

Det är mycket litet här, mycket trångt. Man har ungefär en meter att röra sig på innan man stöter ihop med något eller någon.

När man kommer in i hallen har man trappan omedelbart framför sig. När man kommit uppför trappan, som är brant och smal, bor det en stackars sate till vänster, en stackars sate rakt fram och en stackars sate (jag) till höger. Saten som bor rakt fram skulle utan större besvär kunna ramla nerför trappan i fyllan och villan.

Med tanke på att engelsmännen hela tiden tror att det ska börja brinna (det står brandvarningar och keep shut överallt på varenda dörr) fasar man för om det verkligen skulle hända; alla skulle slå ihjäl sig. Störta handlöst.

Jag misstänker att vi i Sverige har regler om hur långt det måste vara mellan en dörr och en trappa. Jag vet inte, men jag misstänker.

Ashmolean Museum är ett fantastiskt museum. Världens äldsta fiol etc. Man blir alldeles matt och undrar över den röda tråden. Vad förbinder badkarsformade grekiska kistor 1375-1190 före Kristus med sedlar från amerikanska inbördeskriget? Svaret är nog att allt är historia.

I morse tog vi vägen genom Headington Hill Park. Staden är full av colleges! De flesta är stängda för allmänheten. Det gäller även den berömda läsesalen.

Klockan två går vi på rundtur i Old Bodleian Library som består av Duke Humfrey’s Library (vars äldsta del är från slutet av 1400-talet) och Divinity School (uppfört 1427-1483). Numera tänker alla på Harry Potter. Jag fick inte fota i biblioteket.

De gamla böckerna satt fast i kedjor för att inte bli stulna. Förr alltså.

Engraving_of_Arts_End,_Duke_Humfrey's_Library

Tittar man ut genom det vänstra fönstret ser man University Church of St Mary the Virgin.

Vi står i det rum där Oscar Wilde, som var student i Oxford, en gång stod åtalad. (Han hade lånat pengar utan att betala tillbaka. Senare fick han som bekant skaka galler för sin sodomi.) Det gjorde min dag.

Men det som framför allt gjorde min dag var rariteterna som visas upp på Weston Library. Höjdpunkten för mig var Kafkas handskrivna novell Förvandlingen. Rent historiskt smäller väl Platons dialoger och Sapfos papyrusfragment högre. Eller Gutenbergs Bibel.

Jag kollade Shakespeareutställningen om döden i samma byggnad. De hade First Folio. The First Folio. Då var mina anhöriga i en sportaffär i utkanten av stan.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag satt på en trappa och sov tills de kom tillbaka. Vi gick på the Crown, som skryter med att ha varit Shakespeare’s regular stopover on trips between London and Stratford, och drack öl och åt hamburgare.

————————————-

OBS! Misslyckades med att spola ner pappret trots upprepade försök. Har börjat slänga pappret i sanitetsbehållaren. Tar Cyklo-F. Låter som Zyklon B.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s