Fredrik och åskan

I min barndom fanns det en gubbe som hette Fredrik. Han kände farmor och farfar och mormor och morfar. På somrarna kom han och hans två ogifta systrar, som han delade lägenhet med i Göteborg, hem till byn. Systrarna brukade ta tåget, själv tog han cykeln.

Fredrik hade två egenheter: den ena var att han var väldigt åskrädd, den andra var att han var väldigt religiös – även i jämförelse med den religiösa omgivningen. Hell, mormor och morfars religiositet gick inte av för hackor! Farmor och farfars var det klenare beställt med, de gick bara i kyrkan på julottan.

Han var en jävel på att memorera predikningarna och betade av flera kyrkor varje söndag. Om prästen drog samma predikan som han gjort för tre år sen var det ingen annan än Fredrik som begrep det, han kunde dem utantill.

En gång satt han i köket hos mormor och vi stod i hallen och tecknade ljudlöst att ”vi går nu”. Vi visste att om Fredrik fick syn på oss skulle det dröja innan vi kom därifrån. Han var snäll och oförarglig men lite långrandig. (När jag tänker efter minns jag att han alltid skulle utröna vem man var utseendemässigt mest lik, sin far eller sin mor.)

Fredrik var så rädd för åskan att han skakade. Han kunde komma hem till farmor och farfar och sitta i trappan och bokstavligen skaka av skräck.

Det hände att han placerade sig i prästens bil. Man ska vara säker i en bil och prästens bil borde vara ännu säkrare.

Ja, han var som ett stort barn.

Häromdagen slog blixten ner i min kusins björk på tomten. Alla kontakter i huset exploderade och brandkåren kom. Min kusin började skaka och hon skakade i timmar, precis som Fredrik.

Blixten grävde ett hål vid roten av björken, som fällde sin bark i meterstora flagor.

På något sätt synes mig Fredriks åskrädsla betydligt naturligare än dess motsats – folk som tycker att det är trevligt med åska, som njuter när det blixtrar riktigt ordentligt. Jag har aldrig gillat det, jag har tvärtom alltid hatat det och har ett vagt minne av att jag en gång också satte mig i bilen, dock inte prästens. Bara pappas.

Man ska vara rädd för åska, det är farligt. Min kusin kunde ha dött. Det läskiga var att det inte ens var på landet. Det var i stan. Gamla stan.

Annonser

2 thoughts on “Fredrik och åskan

  1. Åska blixt & dunder.
    Har med mig många otäcka minnen. Tors hammare är stor.
    Har varit med om kulblixtar, Blixtar som lyst upp himlen i flera timmar mitt i natten. det var ljusare än en solig dag, ett spökvitt ljus. Många minnen kommer över mig när det gäller åskväder. Bor man i staden så finns inte samma rädsla som att bo på landet. Minnen finns från hela mitt liv. Till land & till sjöss.
    Naturen bestämmer & vi människor är bara ena små pluttar.

    Med lite go musik

    En skön helg på er m kramar fr oss

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s