Vanna kan sin Van

Expressen skriver om Van Morrisons konsert på Storsjöyran:

Han kan var[a] extremt rolig i sitt mellansnack, men i Östersund säger [han] ingenting överhuvudtaget, mer än ”big hand for the band”.

Va? Kan Van vara extremt rolig i sitt mellansnack? Jag trodde inte ens han mellansnackade. Jag har aldrig hört honom säga mer än någon mening på sin höjd. Jag kunde inte ha blivit mer förvånad. Men detta är en person som sett Van vid ett flertal tillfällen. ”Jag har sett honom i så många sammanhang, oftast på betydligt mindre ställen än här, när han tar ner garden och släpper in publiken i showen.” Det är dessa små spelningar som han helst gör. De stora är till för att möjliggöra de små.

Nå, i Östersunds-Posten skriver recensenten:

Har man inte ägnat sig åt mellansnack på 50 år så börjar man inte nu. Allt som sades var att han bad oss tacka bandet och han tackade oss. Det räckte bra.

ÖP:s recensent får nog ta ett eftersnack med Expressens och reda ut det där med mellansnack. Antingen har Expressens recensent blandat ihop Van med någon annan eller så har Expressens recensent lyckats pricka in de enda spelningar där Van inte bara mellansnackar utan också är ”extremt rolig”. En stor komiker!

En annan lustig grej är att det enligt Expressen ”tar några låtars uppvärmning innan han prickar in precis alla de höga tonerna” medan ÖP hävdar att Dana, hans kör- och växelsångerska, fick ta hand om dem. Men båda är överens om att rösten fortfarande håller. Expressen tycker att den är intakt och ÖP att den är fantastisk. Det är det som är det märkliga – varför tappar vissa sin röst och inte andra? Jag kan inte höra någon större skillnad på Van som 70-åring och Van som 40-åring. Tänk Monica Zetterlund, hon kunde ju inte alls sjunga på samma sätt när hon blev äldre… och Joan Baez sopran låter väsentligt annorlunda idag. Det kanske är lättare för män att behålla sina röster?

Överlag är ÖP:s recensent betydligt mer entusiastisk än Expressens, ja, han är i princip bara entusiastisk, och ger hela föreställningen en 4:a. Expressen går igenom låt för låt och de flesta ligger på en trea. Dubbelt så många tvåor som fyror. Den enda som får en femma är In the Garden. Den låten betydde mycket för mig en gång i tiden. Typ gymnasiet.

Jag måste bara säga att det är fint av Van att sjunga Brown Eyed Girl, han är inte överdrivet förtjust i den låten själv, men han vet att publiken är det.

Om jag spelar den nu brukar Vanna reagera för att jag hade den som telefonsignal. Hon kommer gående och ibland ”ylar” hon som hon gjorde då. Hon kan alltså skilja en Van Morrison-låt från alla andra Van Morrison-låtar! Säg någon mer hund som kan det? Släng dig i väggen, Chester Chaser!

Det är det distinkta introt som satt sig i skallen på henne.

Notera att när Van sjunger ”down in the Hollow” är det en faktisk plats i Belfast. Han sjunger Hollow med stort H. Från början hette faktiskt låten Brown-Skinned Girl, precis som Into the Mystic hette Into the Misty. Han fick kalla fötter.

Det ringer, matte! /Flatte

Annonser

Grattis på födelsedagen

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Grattis på födelsedagen

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den 23 juli skulle du ha fyllt 80

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi var där allihop

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vanna också

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi är ledsna utan dig

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När jag är död och du är död
Och solen möglat som ett bröd
Och bara spindelväv och natt
Är kvar kring bordet där vi satt
Då ska du få en egen sol
Och på din gula furustol
En plötslig morgon klar och röd
Med nya färska frukostbröd
Du sitter ung och glad och varm
Och jag är liten på din arm

Bo Strömstedt

Solnedgången i Glommen

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Att åka till Glommen och titta på solnedgången är ett stort nöje i vår familj. Inte en sommar utan att mamma pratar om ”solnedgången i Glommen”, som vore det ett begrepp, och det är det väl också. En ovanligt rofylld plats.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ensam i bräcklig farkost vågar
seglaren sig på det vida hav,

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

stjärnvalvet över honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans grav.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Framåt! – så är hans ödes bud;
och i djupet bor, som uti himlen, Gud.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ett av mina tidigaste minnen är från Glommen; jag var fem år och hela familjen gick och plockade sten som vi skulle ha till det nybyggda huset – vi lade dem i gången på vänstersidan av garaget, den som ledde till trädgården på baksidan. För femton år sen tröttnade pappa och bytte ut dem mot plattor. Jag vet inte var han gjorde av stenen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På hemvägen såg vi en jättemåne!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hallands Väderö

Hallands Väderö är en skånsk ö. Det finns åtta privatägda stugor, båtarna går bara under sommarhalvåret. Man utgår från Torekov.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Alla åker dit för att bada när det är 25 grader varmt.

Man går genom en lummig lövskog och kommer till Kapellhamn – eller så går man åt andra hållet och kommer till fyren. Vi gick genom Söndre skog där Oscar II brukade jaga hare. Under 1889 års jakt sköts 172 harar!

Så fort jag såg folk kopplade jag Vanna eftersom hela Väderön är naturreservat. Ändå fick jag en tillsägelse av en skånsk gubbe. ”Alla hundägare säger att deras hundar är så snälla”, sa han. ”Händer det något oförutsägbart sticker de.” Jaja, sa jag. Vanna gick fem meter ifrån mig, däckad av värmen och skulle aldrig som Oscar II jaga någon hare. Det vill säga, man ska aldrig säga aldrig. En vacker dag kan även flatten få för sig att jaga katten – eller haren eller rådjuret eller älgen. Men det skulle förvåna mig storligen. Som om jultomten dök upp på midsommarafton.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag kan meddela att kötiden för en glass på Hallands Väderö är 30 minuter.

Jag kan meddela att det tar ungefär lika lång tid på ICA i Torekov. Jag skulle bara ha en kall Pepsi Max men fick gå och ställa tillbaka den när jag såg hur långa de båda köerna var. Inte ens en kall Pepsi Max var värd en halvtimmes köande.

Medan vi väntade på att åka tillbaka (här hade vi gjort ett pinsamt misstag och inte tagit reda på tiden för sista båten! vi kunde ha blivit strandsatta på ön!) kom Vanna i samspråk med en annan hunds husse. Han frågade vad Vanna var och när jag sa ”flatcoated” tittade han på mig som om det vore ett dåligt skämt. ”Med den huvudformen?” Han började prata om collie. I och för sig var collie en del av beståndsdelarna i rasens barndom.

Han tyckte att hon verkade ha ett så fint temperament och jag tyckte detsamma om deras. Är det en jaktlabrador, sa jag mot bättre vetande. Det hade varit en jaktlabrador i miniatyr. Hon var på något sätt väldigt lik, smal som attan och kolsvart. Nej, sa han, det är en blandning mellan hamiltonstövare och… Jag glömde omedelbart vad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I Glommen kvällen innan träffade vi en brun flattik som för ovanlighetens skull var högre än Vanna. Hon kom från kennel Sort Guld. De kunde inte fatta att Vanna kunde ha en sådan päls. Nu hade Vanna precis badat i Olofsbo så hon var extra fluffig. Jag sa att hon hade tjock päls som okastrerad och har ännu tjockare som kastrerad. ”Föder Anneli upp hundar med så tjocka pälsar?” sa de misstroget. (De bodde själva i Borås där Vanna är uppvuxen.) Ja, det kunde jag inte neka till. Jag skulle inte säga att Vanna var typisk, snarare var hon väl lite otypisk. Fast det var inget fel på hennes päls, tvärtom. Som jag redan förklarat var den fruktansvärt funktionell. En skakning och retrievern var torr.

Ska man behöva ha stamtavlan på sig för att bevisa hennes äkthet? Va?

Med dessa hundägare dividerade jag om vad skylten ”Rastning av hundar förbjuden” betyder. Jag tolkar det som totalt hundförbud, vilket jag skiter i när det gäller Glommen. Mitt Glommen. Jag anser att det lilla fjantiga förbudet som införts på senare år är till för att ignoreras. Det är väl självklart att man ska kunna gå ner till stranden (stenstrand, ingen badstrand) med hunden i koppel. Det gör jag ändå och det hade de också gjort. De menade att ”Rastning förbjuden” ska tolkas som att hunden varken får bajsa eller kissa, bara finnas till. Varför då en överkorsad hund? undrar vän av ordning/jag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I ett försök att undkomma solen frågade jag biljettnissen om man fick sitta inne med hunden. Nej. Lik förbannat såg jag en hund gå in där efter att Vanna och jag slagit oss ner på däck. Den hade kissat på mattan det första den gjorde. Ägaren hade fått låna en våtservett av en annan resenär. Vad hjälper våtservett mot hundkiss?

Vi var sju hundar (som jag räknade till) och hundratals människor ombord på den där båten, det kändes så i alla fall. Den svalde hur många som helst.

Jag fruktade för den franska bulldoggens liv.

Hugh Grant har köpt hus i Torekov nu om någon missat det. Bara för att riva det och bygga nytt. Själv skulle jag aldrig i livet vilja bo i Torekov – för mycket folk. Vi har tillräckligt med turister i Varberg med omnejd men där finns åtminstone lite spejs. I Torekov finns ingen spejs. Där finns bara turister.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och en kyrka med tupp i tornet.

Lugnet självt

Inte för att det är något att skryta med på facebook, där så mycket handlar om synbara resultat – gjort ditten, träffat datten – men Vannas förmåga att vara ensam är det jag är mest stolt över i vårt hundliv. I två veckor ska jag jobba 10.00-16.30 och jag visste att det i värsta fall kunde bli så att hon skulle behöva vara ensam i ett sträck. Jobbar vi bara två kan inte en lämna bygget på lunchen (av säkerhetsskäl). Nu har vi istället varit tre och jag har kunnat cykla hem och gå en minipromenad med henne. Hon är lugnet självt.