De sköt hundarna först

Jag har läst Negra Efendićs bok ”Jag var precis som du”. Negra är född i den lilla byn Brezovo Polje som ligger vid floden Sava i nordöstra Bosnien. Kriget kom när hon var elva år. Det är en sorglig men också lite rolig bok mitt i bedrövelsen.

10934604

Halvvägs in i boken drömmer jag på natten att kriget kommit till Falkenberg och att folk avrättas på skolgården. Ungefär som jag brukade drömma om kriget i det forna Jugoslavien medan det pågick. Jag kunde inte skaka bort det, jag kunde inte fatta att det hände här och nu: i hjärtat av Europa och bland människor som levt som grannar och vänner. Negra beskriver precis som alla andra hur man umgicks över etnicitetsgränserna. Muslimerna firade påsk med katolikerna och jul med ortodoxa serber. Tito hade varit mycket framgångsrik när det gällde detta; att inpränta i sitt folk att de var ett enda folk. Det var inte bara ett påbud – det var en faktiskt verklighet.

Min faster Vera, uppvuxen i Zagreb, sa samma sak: Det hade ingen betydelse. Jag har inget minne från min barndom att jag ens visste att hon var kroat. Jag visste bara att hon kom från Jugoslavien.

En av de mer absurda händelserna i boken är när Negras pappa, geografiläraren, möter sina forna elever som nu är soldater i de bosnienserbiska styrkorna och vars uppdrag är att driva iväg alla muslimer. De har stora automatvapen, men de visar fortfarande respekt: ”Kan du tänka dig, man är med om en etnisk rensning, kanske på väg in i döden, och ens förövare niar en.” Å andra sidan bidrar den respekten till att han överlever. Han räddas.

På morgonen den sjuttonde juni 1992 ligger hundarna döda på gatorna, som om de sov, vilket folk också först tror att de gör. Negra är då redan i säkerhet hos släktingar.

”Vi ska skära halsen av er allihop. Ge mig den där gula, jag börjar med henne”, skriker en tjetnik mot folkmassan.

De sitter på gräset och tittar på marken. Några soldater vaktar gruppen, så de skäggiga håller sig på avstånd.

”Han var en hårig jävel. Långt mörkt hår och yvigt skägg. Flera knivar vid bältet. Sådana figurer hade man inte sett sedan andra världskriget. Så vänder sig din morsa mot mig och viskar fram: ”Vem är den gula?”. ”Titta på din tröja, pucko, vad är det för färg?” svarar jag och pekar på hennes knallgula t-shirt.”

”Som om jag hade koll på vad det var för färg på min tröja, hjärtat höll på att hoppa ur kroppen på mig så rädd jag var”, inflikar mamma irriterat.

”Och det räcker ju inte för din morsa, så klart, så hon reser sig upp, går till ett befäl som står i närheten och säger: ‘Ursäkta mig, kommer dessa män verkligen att döda oss?’. Befälet tittar på henne och svarar torrt: ‘Kanske inte.’ Så hon kommer tillbaka och sätter sig bredvid mig på gräset igen.”

Både mamman och pappan skildras med stor värme och det är väldigt svårt att inte tycka om dem. ”Du har bara dina tio”, säger mamman och viftar med fingrarna. ”Vi bosnier är världens sämsta muslimer”, säger pappan. De har anpassat religionen till sin livsstil istället för tvärtom. Han tycker inte att den svenska skolan verkar vara någonting att ha – man kallar läraren vid förnamn som om hen vore en fåraherde.

Negras pappa dog för något år sedan. Till skillnad från de som mördades i Srebrenica och lades i den ena massgraven efter den andra, och sedan grävdes upp och ner igen, har hans kropp inte splittrats som landet självt:

Min pappa är komplett. Han tog sina sista andetag i mina armar på en sjukhusbädd och vilar nu i en grav i Jönköping. Jag höll hans hand hårt och viskade i hans öra att han inte skulle vara rädd.

Hemma hade föräldrarna levt ett normalt liv där båda arbetade och hade examen från högskolan. I Sverige får de leva på socialbidrag resten av livet. De möter också den rena svenska rasismen. Negra möter den första dagen på Alfred Dalinskolan i Huskvarna. För så är det: flyr man från rasism så kommer den ändå emot en. Den finns överallt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s