Vanna kan sin Van

Expressen skriver om Van Morrisons konsert på Storsjöyran:

Han kan var[a] extremt rolig i sitt mellansnack, men i Östersund säger [han] ingenting överhuvudtaget, mer än ”big hand for the band”.

Va? Kan Van vara extremt rolig i sitt mellansnack? Jag trodde inte ens han mellansnackade. Jag har aldrig hört honom säga mer än någon mening på sin höjd. Jag kunde inte ha blivit mer förvånad. Men detta är en person som sett Van vid ett flertal tillfällen. ”Jag har sett honom i så många sammanhang, oftast på betydligt mindre ställen än här, när han tar ner garden och släpper in publiken i showen.” Det är dessa små spelningar som han helst gör. De stora är till för att möjliggöra de små.

Nå, i Östersunds-Posten skriver recensenten:

Har man inte ägnat sig åt mellansnack på 50 år så börjar man inte nu. Allt som sades var att han bad oss tacka bandet och han tackade oss. Det räckte bra.

ÖP:s recensent får nog ta ett eftersnack med Expressens och reda ut det där med mellansnack. Antingen har Expressens recensent blandat ihop Van med någon annan eller så har Expressens recensent lyckats pricka in de enda spelningar där Van inte bara mellansnackar utan också är ”extremt rolig”. En stor komiker!

En annan lustig grej är att det enligt Expressen ”tar några låtars uppvärmning innan han prickar in precis alla de höga tonerna” medan ÖP hävdar att Dana, hans kör- och växelsångerska, fick ta hand om dem. Men båda är överens om att rösten fortfarande håller. Expressen tycker att den är intakt och ÖP att den är fantastisk. Det är det som är det märkliga – varför tappar vissa sin röst och inte andra? Jag kan inte höra någon större skillnad på Van som 70-åring och Van som 40-åring. Tänk Monica Zetterlund, hon kunde ju inte alls sjunga på samma sätt när hon blev äldre… och Joan Baez sopran låter väsentligt annorlunda idag. Det kanske är lättare för män att behålla sina röster?

Överlag är ÖP:s recensent betydligt mer entusiastisk än Expressens, ja, han är i princip bara entusiastisk, och ger hela föreställningen en 4:a. Expressen går igenom låt för låt och de flesta ligger på en trea. Dubbelt så många tvåor som fyror. Den enda som får en femma är In the Garden. Den låten betydde mycket för mig en gång i tiden. Typ gymnasiet.

Jag måste bara säga att det är fint av Van att sjunga Brown Eyed Girl, han är inte överdrivet förtjust i den låten själv, men han vet att publiken är det.

Om jag spelar den nu brukar Vanna reagera för att jag hade den som telefonsignal. Hon kommer gående och ibland ”ylar” hon som hon gjorde då. Hon kan alltså skilja en Van Morrison-låt från alla andra Van Morrison-låtar! Säg någon mer hund som kan det? Släng dig i väggen, Chester Chaser!

Det är det distinkta introt som satt sig i skallen på henne.

Notera att när Van sjunger ”down in the Hollow” är det en faktisk plats i Belfast. Han sjunger Hollow med stort H. Från början hette faktiskt låten Brown-Skinned Girl, precis som Into the Mystic hette Into the Misty. Han fick kalla fötter.

Det ringer, matte! /Flatte

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s