Varbergs sjukhus

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När jag läste detta blev jag lätt illamående och började nästan darra och det hade med det faktum att min far vårdades på detta sjukhus att göra. Allting kom tillbaka.

Hela byggnaden är förknippad med hans obotliga sjukdom.

Efter hans död kunde jag känna en avlägsen likhet med folk som drabbats av posttraumatiskt stressyndrom eftersom jag inte kunde göra mig av med minnesbilderna. De spelades upp som en film i huvudet, dygnet runt, morgon och kväll. Jag mindes situationer – vad som sagts och gjorts – i detalj. Det är inte normalt för mig som glömmer det mesta så fort det passerat; händelser, saker. Men vad gäller min fars sjukdom och våra dagliga besök var min hjärna glasklar: som om den hade fotograferat hela händelseförloppet, från början till slut.

Nu ska jag uppsöka detta sjukhus igen, det sjukhus från vilket jag också har ett traumatiskt minne (utan överdrift) från min farfars död, farfar som jag också älskade, och där min far vårdades till döds. Inte konstigt att jag mår illa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s