Boven i dramat

Vad ska man med sin Shakespearekunskap till, sa jag till min mor, den hjälper en ju inte i vardan.

Tingen är emot mig.

Jag fick en GPS i julklapp. Den förra gick sönder när jag skulle hämta mina nya bilnycklar hos Seat (eller rättare sagt Skoda) på Hisingen. Då hamnade jag i Agnesberg, jag var ute där och vände. Jag tillhör dem som inte kan köra i Göteborg utan GPS.

Om det inte är väldigt invanda rutter. Det var en av anledningarna (liksom trängselskatten) till att jag avskydde att bo där. Jag säger som Peter Englund från Boden: Jag är en småstadsmänniska.

När GPS:en pajade blev jag så förbannad att jag pajade den ytterligare genom att med full kraft slänga den i bilgolvet. Jag kom ändå bara tio minuter för sent tack vare att jag startat tidigt. Tio minuter – jävligt bra gjort (men så blåste jag på i hundra också) för nån som kört en omväg på flera mil.

Av min mor fick jag således en ny GPS för 1750 kronor som dog under körning. Den höll under en tid, längre eller kortare, bara för att dö.

När min far levde grubblade jag ofta på hur jag skulle klara mig utan honom, både känslomässigt och praktiskt. Han hjälpte mig alltid med bilar och sånt. Det är då man får vara glad att man har en gammal avdankad pojkvän som håller samma höga nivå.

Vi gick på stranden och efteråt satt vi i bilen och jag halade fram GPS:en och han satte strömkabeln i cigarettuttaget och började undra varför den inte lyste. Den är ju död, sa jag fånigt – utan att ha haft en tanke på att det ska lysa nånstans. Då gick han till sin egen bil och där lös den. Alltså var det inte fel på min GPS utan på min bil. Alla misstankar riktades nu mot Vanna. Hade hon sabbat cigarettuttaget samtidigt som hon sabbat växelspaken? Det kan ha gått en säkring, sa han. Var sitter säkringarna på den här bilen? undrade han sen. Fråga inte mig! Han frågade sig själv. Han vet att jag ingenting vet. De satt på vänster sida. Han slet bort nåt plastlock på utsidan och därinne var femtioelva små säkringar. Ge mig instruktionsboken, sa han. Den skulle heta 49 men det hade han inte så mycket hjälp av. Han lyste med sin ficklampa. Efter många om och men fick han syn på nån som såg avvikande ut, pillade ut den och konstaterade faktum. Hur ser du det? undrade jag varpå han visade mig en frisk och en sjuk säkring. (Han hade säkringar på lager!) T.o.m. jag fattade skillnaden. Men vet vi att det är den, sa jag. Håll tummarna, sa han. Ja men jag är pessimist, sa jag. Han satte GPS:en i uttaget igen: varde ljus! och det vart ljus.

Den lurade mig.

Att den gick ibland berodde på att jag laddat upp batteriet i datorn och även om batteriet dör kan det återuppstå om det får vila tills den dag ingen räddning finns.

wp-image-1473902920jpg

Nu har jag ett annat = ännu ett bekymmer. (Haha, knappt en dag utan att det händer nåt negativt! Inte som på Facebook där allting bara – nåja – är positivt!) Dragkedjan på min Engelsonjacka har länge krånglat och idag var den stört omöjlig. Vad göra? Jag orkar inte engagera mig i det också. Hitta någon som kan byta en dragkedja utan att det kostar halva jackans pris… Glasögonen lagades där de var inköpta. Utan kostnad. 

Snart kommer också bloggen att vara ur funktion. Jag har förbrukat gratispaketet. Antingen får jag börja betala eller skaffa ny blogg eller sluta blogga.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

I övrigt kör Vanna på med skendräktigheten, gräver och gnäller för glatta livet och ställer sig på bakbenen vid diskbänken hos min mor och snor hennes mat om man inte är uppmärksam vilket man inte är då det inte tillhör hennes vanor, lika lite som att springa fram till andra hundar. Hon gör faktiskt inte sånt, möjligen skulle hon kunna göra det om hon var ensam hemma. Man kan lämna en smörgås framför nosen på henne i vardagsrummet när man går ut i köket. (En mycket väluppfostrad hund!) Idag på stranden var jag å andra sidan extremt uppmärksam och tittade mig hela tiden omkring: Inga hundar? Inga hundar? I julas tog hon ett revbensspjäll som jag vänligt men bestämt plockade ur käften på henne och idag var det dags för en spättafilé.

Annonser

5 thoughts on “Boven i dramat

  1. God fortsättning på 2017.
    Nu ska allt inte ses i svart. Efter svarta tider så kommer det ljusa. Se ljust på tillvaron. Fick bytt blixtlås [grov modell] i min vinterjacka för 300kr. Besvärligt jobb. Sömmerskan gjorde det bra. Så du får komma hit, ler. Eller skickå jackan.
    Ja bilars elsystem är inte det lättaste. Skönt att ni hittade felet. Om GPS inte fungerar kan en atlas {kartbok} vara bra att ha i reserv. Ler igen.
    Skönt att Vanna kan förse sig själv m mat. Hihi.
    Ha de gott. Kramen

  2. Det är så svårt att köra och läsa samtidigt! Sen står ju aldrig gatunamn i kartböckerna. Dessutom är det trevligt med sällskap i bilen. Fast jag hoppade högt när det plötsligt plingade till i mörkret och den datoriserade rösten sa: ”Djur på vägen…” Fast det var inte min väg utan Värnamovägen.

    • Vem har sagt att du små köra samtidigt, 😱
      Men håller faktiskt med att sällskap är trevligt.
      Det är en himla otur du har m det elektriska, som sagt snart är du på topp. Kramen

  3. Denna GPS är mer avancerad än den förra. Dels talar den om att det rapporterats djur på vägarna och dels kan det ploppa upp kniv och gaffel på skärmen när man är i nån tätort så man vet var man kan stanna och äta. Flera andra funktioner också som jag inte hade tidigare.

  4. Ler. Trodde kniv å gaffel betydde NU är jag hungrig och nu skall jag äta. Retas.
    Än så länge klarar jag mig utan GPS.
    Konstigt avslut i matchen Ryssland – USA. 3 eller 5 straffar.
    Sov nu gott. Aktuell temp -13℃ o blåst, bara lite snö.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s