Solen lyser även på liten stuga

När det såg ut som om jag kanske skulle få en timanställning råkade jag fråga J om han ville stugsemestra med mig och Vanna i vår/sommar. Det ville han mer än gärna.

Sen när jag inte fick något jobb och insåg att alla mina jobbpengar gått till flytt och nya möbler och att jag hädanefter ska hanka mig runt på några tusenlappar i månaden tänkte jag att det var bäst att dra mig ur. Sparpengar i all ära, men om jag behöver dessa sparpengar till livets nödtorft… Nå, J hade redan fattat en sådan entusiasm för denna idé att han hade svårt att släppa den (och jag med). Han började leta billiga stugor.

Först skickade han ett förslag – det var jättebra, det var bara det att hundar inte var tillåtna. Då skickade han ett annat förslag, det var bara det att det var ”dubbelsäng i sovrum” och denna dubbelsäng utgjorde de enda bäddarna i stugan. Jag antar att han inte läser det finstilta. För jag tror knappast han tänker ta med sig luftmadrass och sovsäck och ligga i vardagsrummet medan Vanna och jag tar dubbelsängen. Jag har deklarerat att vi – Vanna och jag – behöver ett eget rum. I övrigt kan stugan vara hur liten den vill.

11284_0_597

Detta är mitt förslag. 525 kr natten.

Varbergs museum

Ellinor har sportlov så vi gick på Varbergs museum. Eller Hallands kulturhistoriska museum som det egentligen heter. De har en stor raritet vid namn Bockstensmannen och en lite mindre raritet vid namn Kulknappen (som eventuellt mördade Karl XII).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var den förre socialdemokratiske ministern Ines Uusmanns pappa Thure som elva år gammal upptäckte Bockstensmannen i Bockstens mosse utanför Varberg. Det är naturreservat i anslutning till fyndplatsen, Vanna och jag har varit där några gånger. Den ekpåle som genomborrade Bockstensmannens hjärta är daterad till 1299! Man tror att han dog mellan 1350 och 1370. Han är ett fullkomligt unikt fynd i Europa; ett mosslik från medeltiden med komplett klädedräkt. Hjärnan ligger i en glasburk.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Man vet inte vad som var den ursprungliga färgen på Bockstensmannens kläder men mörka färger som svart, brunt, grått och blått var vanligast. I mossen blir alla kläder brunfärgade. Håret blir rött! Kläderna var av ylle och skorna av läder. Skorna hade inga klackar, jag undrar jag hur det var att gå med dem i skogen. Storlek: 41-42.

Av klädseln att döma tillhörde han inte den högsta klassen men inte heller den lägsta. Bristande muskler tyder på bristande kroppsarbete, han kan ha varit tjänare. Han var inte bara moderiktig när det gällde kläder utan även när det gällde frisyr (axellång). Isotopanalys av håret har visat att Bockstensmannen bodde i Varbergstrakten åtminstone det sista året av sin levnad och åt mycket kött men nästan ingen fisk.

Bockstensmannen hade utmärkt tandstatus och den senaste tandundersökningen uppskattar att han var i 25-årsåldern när han dog. Osteologer har bedömt honom som äldre. På medeltiden var medellivslängden ca 45. Om han dog en naturlig död eller mördades är oklart. För en amatör verkar det troligast att han blev mördad och pålad av samma person som mördade honom.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det här är en favoritmålare bland våra lokala förmågor, Arvid Carlsson, eller Carlson som han skrev när han signerade tavlorna, född 1895, död 1962. Jag har hans ”Stranden” på väggen. Ovanstående målning (kopia) heter ”Venus Hallandica” och är målad 1924. ”Kanske är Ätradalens böljande landskap förebilden?” Jag anser ju att Ätradalen är det vackraste landskapet i Halland.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Så fort man har hittat nånting f. Kr. blir jag imponerad.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Danmark 1629

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Viktigt att komma ihåg! Anteckna

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Detta är också Arvid Carlson (och Karl XII)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hjortbergstavlan avbildar prosten Hjortberg med familj och är en av 1700-talets mest omtalade målningar. Gustaf Fredrik har en lista över pojkarna i handen och Anna Helena över flickorna. Hon födde femton barn varav åtta är i livet på tavlan. De döda barnen är bortvända eller halvt gömda. Lemuren är familjens kelgris! Det var ett riktigt sällskapsdjur. Originalet finns i Släps kyrka, Kungsbacka. 21-29 april visas en utställning om Hjortberg i kyrkan. Då är det nog bäst ni släpar er dit för bevistar man ingen gudstjänst är risken stor att kyrkan är stängd. Det brukar landsortskyrkor vara.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tji fick han för hela skiten blev svenskt

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På Café Di La är chokladen gratis efter klockan tre!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag tände IKEA-lyktan när vi kom hem.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och ljuset i huset.

Det som inte är stulet kommer alltid fram

Igår påstod min mor att farfar sagt: ”Det som inte är stålet kommer alltid fram.” Stålet = halländska för stulet/stulit. Det visste inte jag. Däremot visste jag att han brukade säga till sina barn: ”Vad ni gör, kom aldrig hem och ha stålet!” Detta trots att han själv, enligt min far, stal som korp. Dvs. plockade på sig saker från sina arbetsplatser. Ungefär som en tjänsteman tar en penna från kontoret.

Att farfar sagt att det som inte är stålet alltid kommer fram fick illustrera att jag på en och samma dag lyckades hitta både en almanacka m.m. och reservcykelnycklarna som varit spårlöst försvunna sen flytten. Jag fick för mig att jag skulle begå joggingpremiär (jag vet att det inte heter jogging) och slet fram träningsväskan ur garderoben. Det första jag ser är almanackan m.m. Hoppsan!

När man flyttar tänker man att det inte är så noga var grejerna hamnar men det är det. Vem kunde tro att det skulle ligga en almanacka m.m. bland träningskläderna? Inte jag i alla fall som glömmer handlingen så fort handlingen är utförd.

Cykelnycklarna var ännu mer hoppsan.

Vannas pass och stamtavla kröp fram för några veckor sen. Nu kan hon åka till Danmark igen. Synd bara att jag inte har någon annan inkomst än a-kassa på socialbidragsnivå.

Jag pratade med en kompis idag som är undersköterska. Hon hade haft lönesamtal och låg i den högsta lönegruppen. Det är väl det avundsvärdaste med att vara en normal vuxen: att det kommer in pengar varje månad som dessa vuxna kan lägga på nöjen – inte bara mat och hyra.

Men jogga är gratis och joggingskorna är fem år gamla, inköpta i Växjö 2012.

Naturens godis är också gratis. Vanna hittade fem bajshögar igår, varav tre på tjugo minuter. Den femte och sista hittade hon under joggingrundan. Då blev jag ledsen (läs arg). Hu så ledsen jag blev.

20170221_133911

Under bajspromenaden hängde jag bajspåsar i träden för att vi inte skulle gå vilse som förra gången.

Man skickar ut hunden efter en boll och hon kommer tillbaka med en fågel

I den lilla underliga skog som vi har på tio minuters avstånd sysselsatte jag Vanna med markeringar. Jag kastade bollen från ett ställe och skickade henne från ett annat. Det brukar hon klara förvånansvärt bra (hon är ett geni!) men just denna markering övergick i ett sök (strunt samma). Hon letar och letar. Så ser jag att hon står still och svansen går, men ingenting händer, svansen fortsätter gå. Det finns två alternativ: Det är bollen som har fastnat på något sätt. Det är inte bollen utan något annat som fångat hennes intresse.

Hon tittar bort mot mig, liksom frågande, och blir stående en stund innan hon kommer springande och stannar en bit ifrån mig. Det är uppenbarligen ingen boll. Kan det vara ett äpple? tänker jag. En gång kom hon med en hel brödlimpa. Nej, det är inget äpple, det är en fågel. En väldigt död liten fågel som trillar ut på marken.

Det är bra, Vanna, säger jag och så går vi gemensamt ut och letar efter bollen.

För övrigt ska jag nog inte oroa mig alltför mycket över att hyresvärden skulle kunna se mig i trosor – om jag är oförsiktig – när jag nu själv sett honom i kalsonger.

Älskade Tegnér

Ur brev till Wendela Hebbe (I november 1837):

Det är dock obeskrivligt nedslående att gå genom livet som ett förseglat brev varpå aldrig något annat läses än – utanskriften. (…) Stora samlingar ha aldrig roat mig och ett sådant umgänge umbär jag gärna; men något umgänge, nämligen ett förtroligt, behöver människan om ej sinnet skall förmögla. Men här är ingen själ som vill förstå, intet hjärta som kan älska mig, eller till vilket jag ens kan fatta något förtroende, eller som icke sviker mig om jag fattat det.

Ur brev till Bernhard von Beskow (29 december 1837):

Om mig själv är ingenting att säga. Jag lever på samma isolerade fot som förr, tar aldrig emot någon bjudning och ser sällan någon utom Heurlin, som ber hälsa. Jag vet att detta icke är rätt och förnuftigt, ty sinnet förmöglar ändå därigenom. Jag vet att jag borde bemanna mig och blåsa bort molnen från mitt förmöglade sinne. Men, kära Beskow, däri består just sjukdomen – till kropp och själ – att man icke kan skaka den ifrån sig. Annars vore man ej sjuk.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

”Tegnér till häst med melankoliskt nedböjt huvud”