Man skickar ut hunden efter en boll och hon kommer tillbaka med en fågel

I den lilla underliga skog som vi har på tio minuters avstånd sysselsatte jag Vanna med markeringar. Jag kastade bollen från ett ställe och skickade henne från ett annat. Det brukar hon klara förvånansvärt bra (hon är ett geni!) men just denna markering övergick i ett sök (strunt samma). Hon letar och letar. Så ser jag att hon står still och svansen går, men ingenting händer, svansen fortsätter gå. Det finns två alternativ: Det är bollen som har fastnat på något sätt. Det är inte bollen utan något annat som fångat hennes intresse.

Hon tittar bort mot mig, liksom frågande, och blir stående en stund innan hon kommer springande och stannar en bit ifrån mig. Det är uppenbarligen ingen boll. Kan det vara ett äpple? tänker jag. En gång kom hon med en hel brödlimpa. Nej, det är inget äpple, det är en fågel. En väldigt död liten fågel som trillar ut på marken.

Det är bra, Vanna, säger jag och så går vi gemensamt ut och letar efter bollen.

För övrigt ska jag nog inte oroa mig alltför mycket över att hyresvärden skulle kunna se mig i trosor – om jag är oförsiktig – när jag nu själv sett honom i kalsonger.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s