Sorgens hullingar

Men till sist var också Kajsas tid ute. Varken katter eller människor är födda för att överleva. Vi måste nöja oss med att leva. Hon fick somna in den näst sista januaridagen 2016. Hennes livslåga hade då en längre tid varit sådan som när man med handen skyddar en brinnande tändsticka från att slockna i vinden. (…) Snart ska vårens gräs darra av närvaro, medan solen vandrar runt i trädgården och i husets alla fönster där Kajsa brukade sitta. Sorgen är bitter, knappast bitterljuv, som det ibland sägs. Jag tror inte på den saga som berättas om vackra minnen efter dem man tyckte mycket om. Jag tror att det är ett talesätt som bottnar i desperation. Sorgen har alltid hullingar.

Anders Johansson: Tuffe och jag

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s